Fortsätt till huvudinnehåll

Det är aldrig för sent att möta sitt liv

En syster i mitt hus - Linda Olsson

Maria hyr ett hus i Spanien. Hon har inte sett sin syster Emma sedan deras mammas begravning två år tidigare. Maria fick ett infall och bjöd sin syster att komma på besök men det blev inte av. Plötsligt hör dock Emma av sig med en önskan om att komma ner och Maria ångrar sin inbjudan, vad ska hon göra där? När Emma anländer är stämningen spänd, Maria förstår att något hänt, allt eftersom tinar deras relation upp. Deras relationer, den avlidna mamman och en tredje syster bidrar till allt djupare samtal och kanske till en djup relation systrarna emellan. 

Jag har inte läst något av Linda Olsson tidigare men känner spontant att detta inte är hennes starkaste kort. Jag gillar hur hon byggt upp intrigen, lite som en thriller med avslöjanden om systrarnas liv allt eftersom. Jag tycker också om att man lär känna karaktärerna utifrån deras handlingar och samtal i stället för det klassiska berättarperspektivet i tredje person som kanske är enklare vid thrilleraktiga inslag, det gör Olsson riktigt bra. Men kanske att innehållet inte riktigt lever upp till formen. Visst finns det inslag som förvånar men jag blir inte speciellt upprörd eller chockad. Kanske handlar det om läsarens egen erfarenhet, eller att karaktärerna är såpass mycket äldre än mig, jag vet inte men jag saknar nog lite mer dramatik. 

Köp boken här eller här

Kulturkollo kör bokcirkel om boken från och med 22:a augusti via deras Facebooksida. Läs och häng på diskussionen!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…