Fortsätt till huvudinnehåll

50 shades of Mr Ripley och Gone Girl

Maestra - L. S. Hilton

När en är mitt mellan boenden och inte hunnit adressändra hos alla förlag blir en mäkta förvånad när det dimper ner en bok i brevlådan. I brevet ligger alltså Maestra av L. S. Hilton som jag faktiskt dagen innan sett på nätbokhandlarna och som faktiskt intresserade mig. "Gone Girl möter Mr Ripley i en vågad thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig." står det på framsidan. Baksidan lyder:

En konstkupp på ett av Londons Anrikaste auktionshus.
En kvinna springer barfota på Paris gator.
Ett inbrott på en lyxyacht som får oväntade konsekvenser. 
Ett brutalt mord under en bro i Rom. 

Det låter ju som en riktigt bra thriller känner jag, eller? Med i försändelsen finns dock ett litet följeblad, som det normalt gör med recensionsböcker och med stora stora STORA bokstäver står det: 

"New York Post: Årets mest erotiska bok får Femtio nyanser att framstå som Bibeln"

Vad i helvete, tänkte jag. Det står det ingenting om på boken över huvud taget? På Goodreads finns inte bokens svenska upplaga upplagd, ingen av mina vänner har varesig läst eller markerat den som att-läsa och recensionerna är antigen maxbetyg eller noll i betyg och kände att jag var tvungen att se vad detta är.

Judith Rashleigh utvärderar konst på ett av Londons mest förnäma auktionshus. Hon börjar dessutom arbeta på ett kontroversiell klubb på kvällarna för att tjäna extra pengar till sin dyra smak. Auktionshuset blir involverat i en skandal och Judith får skulden och hon tvingas fly konstvärlden. Ute i Europa jagar hon en ny tillvaro med täckmantlar, pengar och mord.

Jag kan inte påstå att jag känner mig klokare på vad det här går ut på efter att ha läst den. Det är visserligen första delen i en serie så den är så klart inte speciellt avslutande, men ändå. Det känns som en enda lång serie name dropping av konst, platser i Europa, klädmärken och förlustelser av olika slag utan att vara särskilt sammanhängande. Jag känner varken med eller emot huvudpersonen eller någon annan heller för den delen. Och varför blanda någon slags psykologisk thriller med inhopp av ingående sexuella scener? Allt känns som ett hopplock, som att man släng en massa scener i en hög, tryckt "shuffle" och gett ut det som en bok. Ingenting hänger ihop vilket leder till att den inte handlar om någonting, eller i alla fall inte om något trovärdigt. Nej, det här var verkligen ingen hit för mig, jag kommer inte läsa nästkommande delar. 

Recensionsbok från Norstedts

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.