Fortsätt till huvudinnehåll

Ett gäng arga personer i en stuga

The Hateful Eight
Regi: Quentin Tarantino
Manus: Quentin tarantino
I Rollerna: Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Jennifer Jason Leigh, Tim Roth, Michael Madsen m.fl.

Det vankas snöstorm och prisjägaren Major Marquis Warren (Samuel L. Jackson) finner sig strandad i kylan då en vagn kommer förbi. En annan prisjägare, John Ruth (Kurt Russell), är på väg till Red Rock med sin senaste fångst Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) besitter vagnen men bestämmer sig för att det är bäst att ta med Warren. Stormen blir dock för mycket för både hästar och passagerare så de bestämmer sig för att övernatta i en stuga där det redan finns ett gäng karaktärer som söker skydd från stormen. 

Tarantino är tillbaka och han fortsätter lite på westerntemat han med stor framgång gjorde comeback med  Django Unchained. Däremot är miljön väldigt begränsad eftersom de i närmare tre timmar mestadels befinner sig i en isolerad stuga. Dialogen är som vanlig rapp och smart, klassisk Tarantino, och vi får se flera av hans favoritskådespelare som Roth och Jackson. Mitt i allt blir det så till en riktig pusseldeckare i klassisk Agatha Chrsitie-stil fast med Tarantinos råa twist så klart. Jag vet inte om det är jag som blivit gammal men splatterdelarna av filmen känns lite mycket, så de nästan blir komiska, men jag gillar fortfarande Tarantinos sätt att hänsynslöst ta död på karaktärer och således möjliga vändningar i berättelsen. riktigt roligt att återse Tim Roth, en riktig favorit från Four rooms och Reservoir Dogs. Tarantino håller sig trogen sin stil och det är faktiskt riktigt bra. Det känns inte som om den är så lång som den är och alla skådespelare gör väldigt häftiga insatser. 

Som en liten parantes så är filmen inspelad i ett format vi inte sett till sedan 1960-talet, världens bredaste format om 70 m.m. men eftersom det bara finns en biograf i Sverige som klarar det formatet är det inte många som tagit del av det. Filmen har också fått 3 nomineringar inför 2016 års Oscarutdelning: Bästa kvinnliga biroll (Jennifer Jason Leigh), Bästa filmmusik (Ennio Morricone) samt Bästa foto (Robert Richardson). 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…