Fortsätt till huvudinnehåll

Ett gäng arga personer i en stuga

The Hateful Eight
Regi: Quentin Tarantino
Manus: Quentin tarantino
I Rollerna: Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Jennifer Jason Leigh, Tim Roth, Michael Madsen m.fl.

Det vankas snöstorm och prisjägaren Major Marquis Warren (Samuel L. Jackson) finner sig strandad i kylan då en vagn kommer förbi. En annan prisjägare, John Ruth (Kurt Russell), är på väg till Red Rock med sin senaste fångst Daisy Domergue (Jennifer Jason Leigh) besitter vagnen men bestämmer sig för att det är bäst att ta med Warren. Stormen blir dock för mycket för både hästar och passagerare så de bestämmer sig för att övernatta i en stuga där det redan finns ett gäng karaktärer som söker skydd från stormen. 

Tarantino är tillbaka och han fortsätter lite på westerntemat han med stor framgång gjorde comeback med  Django Unchained. Däremot är miljön väldigt begränsad eftersom de i närmare tre timmar mestadels befinner sig i en isolerad stuga. Dialogen är som vanlig rapp och smart, klassisk Tarantino, och vi får se flera av hans favoritskådespelare som Roth och Jackson. Mitt i allt blir det så till en riktig pusseldeckare i klassisk Agatha Chrsitie-stil fast med Tarantinos råa twist så klart. Jag vet inte om det är jag som blivit gammal men splatterdelarna av filmen känns lite mycket, så de nästan blir komiska, men jag gillar fortfarande Tarantinos sätt att hänsynslöst ta död på karaktärer och således möjliga vändningar i berättelsen. riktigt roligt att återse Tim Roth, en riktig favorit från Four rooms och Reservoir Dogs. Tarantino håller sig trogen sin stil och det är faktiskt riktigt bra. Det känns inte som om den är så lång som den är och alla skådespelare gör väldigt häftiga insatser. 

Som en liten parantes så är filmen inspelad i ett format vi inte sett till sedan 1960-talet, världens bredaste format om 70 m.m. men eftersom det bara finns en biograf i Sverige som klarar det formatet är det inte många som tagit del av det. Filmen har också fått 3 nomineringar inför 2016 års Oscarutdelning: Bästa kvinnliga biroll (Jennifer Jason Leigh), Bästa filmmusik (Ennio Morricone) samt Bästa foto (Robert Richardson). 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.