Fortsätt till huvudinnehåll

Där det mesta går för långt

Flesh and bone
Skapare: Moira Walley-Beckett
I rollerna: Sarah Hay, Ben Daniels, Emily Tyra, Josh Helman, Sascha Radetsky m.fl.

Claire Robbins flyr sitt hem, utan att berätta något för någon, till balettuttagningar i New York. Hon klarar sig igenom alla steg och till slut blir hon intagen på prestigefulla (men fiktiva) American Ballet Company med den excentriske och sadistiske Paul Grayson som ledare. Claire får finna sig i att bli ignorerad av sina meddansare som nyast i ensemblen och hon har mycket att lära om livet som storstadsbo och blivande prima. 

Det finns nog inte en enda karaktär i hela serien som inte är komplett galen. Det verkar kräva en viss personlighet för att kunna offra allt, inklusive sin egen kropp och själ, för dansen. De flesta har ätstörningar, de knarkar, missbrukar sex och dricker alldeles för mycket. De har också skruvade relationer till varandra och till sina familjer. 

Och jag älskar det! Det är så stört och deprimerande bakom kulisserna men ack så vackert på scen.  Det är mycket dans som visas och det är faktiskt enbart dansare som är castade i dansrollerna så det sker ju faktiskt på riktigt. Jag hade faktiskt kunnat tänka mig se ännu mer dans. Jag hoppas innerligt att dansares vardag inte ser ut så här, även om jag misstänker att det tyvärr kan vara så. En fullträff för oss som älskar Black Swan med Natalie Portman, eller för oss som älskar störda, miserabla människoöden. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…