Fortsätt till huvudinnehåll

Vem minns rätt? Om någon?

Allt jag inte minns - Jonas Hassen Khemiri

Samuel finns inte längre och det kan ha något med Laide att göra. De hade en relation som slutade abrupt. Eller var det Vandads fel? Men mormor då? Vad hände egentligen? Ett myller av liv sammanstrålar i Stockholm där slumpen och minnet spelar centrala roller. 

Ända sedan de modernistiska avantgardisterna, så som James Joyce och Marcel Proust, experimenterade med det mänskliga minnet och medvetandet så har dessa haft en självklar plats i litteraturen och JHK för traditionen vidare på ett snillrikt sätt. Formen är långt ifrån  lika experimentell som Joyce men den känns mer förfinad och kompromissad, mer behaglig för läsaren. Som läsare tar det till de sista sidorna innan man riktigt förstår hur allt hänger ihop, det är fantastiskt häftigt att få pusselbitarna på plats allt eftersom. Ibland känns det som om man läser kapitlen i fel ordning för att i nästa del förstå precis varför det blev just så. Även om det så klart hade kunnat läsas/berättas i en annan ordning. Berättelsen är så klart noga uttänkt av JHK men man får ändå en känsla av att slumpen fått avgöra ordningen. Det är lite som att muntligt berätta om något och så kommer man på detaljer som läggs till allt eftersom. Själva berättarperspektivet är satt till nutid men ibland är det i intervjuform och ibland går det över till en mer osynlig berättare nära karaktärerna. En riktigt häftig blandning.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100