Fortsätt till huvudinnehåll

För mycket och för äckligt, tyvärr.

De vackraste - Karin Slaughter

Claires och Paul lever ett flådigt liv men alla pengar och lyxprylar i världen kan inte rädda en från att bli rånmördad. Claire är i chock men tvingas ta itu med att begrava sin man. Hon börjar dock nysta i det förflutna och inser att hennes man inte alls är den lugne och timide man hon alltid trott. Vad hände egentligen med hennes försvunna syster Julia, varför är hon osams med sin levande syster Lydia och är polisen verkligen att lita på?

Det här låter otroligt bra i teorin men nej, det blir för mycket och för äckligt. karaktärerna är otroligt osympatiska, Claire har varit otrogen genom hela sin relation med Paul och har utfört brott som resulterat i fotboja, varför ska jag känna med henne i denna olycka? Paul är ett äckligt svin, likaså hans vänner. Den enda jag faktiskt gillar är den före detta knarkaren, systern Lydia, som faktiskt har fog för sitt beteende och är den som växer i mina ögon. Berättelsen vänder åt konstiga håll, de detaljerade snuffporrscenerna beskrivs en gång för mycket och för detaljerat för att vara drivande och spännande, de blir bara äckliga. Jag saknar helt de mörka miljöer som för mig är det viktiga i en thriller, det som skapar hela stämningen. Nej det leder faktiskt till att jag inte ens är intresserad av hur det ska sluta till slut. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Jag läser ju otroligt många deckare. Men jag läste en bok av Slaughter, sen mäktade jag inte med det groteska. Detta var väldigt många år sedan...

    SvaraRadera
  2. Jag har en oläst av henne i hyllan, Triptyk, som har stått här i evigheter. Tänkte nog försöka läsa den nästa år, men nu blev jag ju lite tveksam. Visserligen gillar jag att läsa om hemskheter, men även jag har ju en gräns :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det upprepades gång på gång och blev lite för detaljerat för att man skulle orka...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…