Fortsätt till huvudinnehåll

Chicklit 2.0

Det är inte jag, det är du - Mhairi McFarlane

Delia är en helt vanlig brittisk tjej på dryga 30 år. Hon bor i New Castle, vill gifta sig med sin pojkvän och ha barn. När hon friar till pojkvännen Paul blir han inte lika glad som hon trott men det får duga. Men så kommer ett SMS:s till Delia som var menat till någon annan, Pauls älskarinna Celine. En flykt till en ny stad och ett nytt jobb blir början på något nytt, eller?

Jag har aldrig varit ett fan av chicklit så det var med ganska stor möda som jag plockade åt mig den här boken på bokmässan i år och gick på seminarium med författarinnan. Jag skämdes lite för det glättiga omslaget då jag läste boken på tåget men den är faktiskt inte så fjantig som den ser ut. 

Visst det är tramsiga kärlekshistorier men det finns även annan handling i boken. Jag tycker speciellt mycket om de där passagerna om relationer och samliv som faktiskt är så där personliga så man själv inte vågar säga dem högt. Jag tycker också mycket om Delias lite udda arbete som i sig är rätt intressant att läsa om. Det blir faktiskt aldrig särskilt fjantigt utan den handlar om en normal person med ett normalt liv som man kan känna igen sig i. Även om jag stör mig något på de enkla "rika föräldrar"-tricket som används för att lösa en del situationer i boken. Och den där hackaren hade jag kunnat vara utan, det tillför inte historien något utan är mest något som rinner ut i sanden. Men annars så!

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100