Fortsätt till huvudinnehåll

Bättre bästsäljare sent än aldrig

Stoner - John Williams

Under tidigt 1900-tal beger sig bondsonen William Stoner iväg till universitetet för att få en utbildning inom jordbruk så att han kan ta över faderns gård. Efter ett tag inser dock Stoner att det inte är jordbruk han brinner för utan det är litteraturen. Han byter inriktning och blir sedan kvar på universitetet hela sitt liv. 

Vid sidan av studierna och lärarjobbet flyter Stoners liv på. Han träffar Edith som han gifter sig med och får sin fantastiska dotter Grace med. Han blir passionerat förälskad i en annan kvinna. han skriver en avhandling som inte får något genomslag. Och så hinner två världskrig passera med mycket död och förskräckelse. Romanen sträcker sig nästan över hela Stoners liv och ett vemod lägger sig genast över läsaren med tanke på stora frågor som vad meningen med livet är och vad som egentligen är livet och gör det värt att leva. Livet blir helt enkelt aldrig som man tänkt sig eller har planerat, antigen genom beslut man själv fattar eller genom handlingar som man själv aldrig kan påverka. 

Utöver att Stoners liv är en fantastisk allegori över livets essens så har den råkat ut för något så unikt som att ha blivit bortglömd och återupptäckt. I dagens stora bokflora har böcker en väldigt kort livslängd och glöms bort och slutar tryckas efter bara några år. Stoner kom ut 1965, fick fina recensioner, men nådde inte fram till läsarna. Nästan 50 år senare kom den äntligen ut på svenska, efter en riktig renässans världen över. Det är en fantastisk bok om livet och om kärleken till litteratur och det akademiska livet. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Jag hade nog för höga förväntningar på den här boken, för jag tyckte att den var rätt seg, faktiskt. :/

    SvaraRadera
  2. Jag har denna som e-bok och hoppas hinna läsa den snart.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…