Fortsätt till huvudinnehåll

Ett intressant tempo och berättarperspektiv i spännande thriller

The girl on the train - Paula Hawkins

Rachel tar tåget till London klockan 08:04 varje morgon och 17:56 hem igen. Hon blev av med sitt jobb för flera månader sedan men det kan hon inte berätta för Cathy som hon delar lägenhet med. Varje dag passerar tåget hennes gamla hus där hon levde med Tom, där han nu lever med sin nya fru Anna och deras dotter Evie. Hon åker också förbi ett hus där hon föreställer sig att ägarna heter Jess och Jason och hon fantiserar ihop deras berättelse. En dag ser hon något märkligt hos Jess och Jason och nästa dag är Jess försvunnen. Rachel försöker göra det rätta och berätta för polisen om vad hon sett men hon har ett grovt alkoholmissbruk och blir avfärdad som ett opålitligt vittne. Hon ger inte upp, vare sig hoppet om att läsa gåtan eller att vinna tillbaka sin man Tom, så att hon åter ska bli lycklig. Hon hamnar mitt i något hon aldrig hade kunnat förutse, mitt i något så klart helt oväntat för de flesta inblandade. 

Den här berättelsen, som utspelar sig i Londons utkanter, börjar berättas via Rachels tågresor men den behåller så samma tempo, man får följa två, sedermera tre, kvinnor vid bestämda punkter som morgon och kväll. Rachel och sedan Annas berättelser utspelar sig efter försvinnandet, medan Jess, eller Megan som hon egentligen heter, berättar om före hon försvinner. Jag tycker att det här är ett oerhört häftigt tempo att berätta i, speciellt passande för en thriller. Det är ett ganska långsamt berättande, om man ser till att huvudberättelsen bara sträcker sig över någon vecka, men det är inte mindre spännande för det. en cliffhanger låter oss naglas fast och att nästa kapitel handlar om en helt annan person retar oss. Man vet att man först läser morgonpassagen sedan vet man att det är kväll och slängs rakt in i händelsernas mitt utan att veta vad som skett emellan. 

Till en början är Rachels berättelse ångestskapande och näst intill outhärdlig, man mår sådär äckelilla som av Gilligan Flynns debutroman Sharp Object. Men Rachel rycker upp sig, på gott och ont för berättelsen, så efter kanske 70 sidor blir det mer en kamp om att få ihop sitt liv och samtidigt bli trodd. Det är så klart inget fel på den resan men jag gillade stämningen bättre i början. Jag har någon form av kronisk allergi mot slut på sådana här berättelser så jag dippar alltid totalt när mysteriet avslöjas, det är oväntat eller väntat, men i den här tycker jag det känns lite krystat. Det finns några trådar som är lite hafsigt hopknutna eller runnit lite ut i sanden men i det stora hela så var det en mycket trevlig läsupplevelse. 


Köp boken här eller här

Boken kommer ut på svenska med titeln Kvinnan på tåget och ges ut av Massolit förlag, bevaka den här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.