Fortsätt till huvudinnehåll

En hjärtskärande lycklig historia

The Theory of everything
Regi: James Marsh
I rollerna: Eddie Redmayne, Felicity Jones, Charlie Cox m.fl. 

Alla känner vi väl till den lustige lille mannen Stephen Hawking som sitter i en elektrisk rullstol och pratar med robotröst. Jag säger lustig för att han är ganska rolig, han har varit med i Big Bang Theory och Simpsons flera gånger och han dök upp på Monty Pythons reunion nyligen och är inte sen med att driva med sitt eget tillstånd. Han är också en av de största fysiker vi någonsin haft, han har fört Einsteins relativitetsteori vidare. 

Men vad är det egentligen som hänt honom? Han har sjukdomen ALS, en sjukdom som förstör de celler som styr musklerna dör. Först drabbar det händer och ben, sedan andningsfunktionen och förmågan att få i sig mat. De flesta dör inom några år men Stephen är en av få som lyckats leva ett fullt liv. 

Filmatiseringen av Stephen Hawkings liv tar sin början på Cambridge university där han studerar fysik samtidigt som han går på fester och flirtar med tjejer. Han har just mött sin stora kärlek Jane då en fallolycka leder till upptäckten av han har denna hemska sjukdom. Hans liv har knappt startat och han får reda på att han troligtvis har mindre än två år att leva. 

Men vi vet att Stephen idag är 73 år gammal, skriver böcker och gör offentliga framträdanden, han
verkar leva ett drägligt liv. Så vad är det egentligen som kan tillföra hans, efter omständigheterna, solskenshistoria? Ja det handlar så klart om kampen, ovissheten, kämparglöden och framför allt familjen. Det gradvisa förtvinandet och kampen mot klockan gällande att få ihop hans teorier om universum gestaltas helt fantastiskt av Eddie Redmayne och filmen skapar en enorm känsla av ångest över situationen men även hopp. Stephen hade kunnat ge upp när som helst genom att inte ta emot den hjälp som erbjuds i form av respirator och den klickmaskin han använder för att kommunicera men han kommer igen gång på gång. Den vemodiga och på förhand utdömda kärlekshistorien mellan Stephen och Jane är också fint gestaltad så även relationen till deras barn. 

Filmen har skapat mycket debatt kring att gestalta funktionshinder och framför allt en diskussion om att funktionshindrade inte syns tillräckligt mycket i TV och på film. Det hade självfallet varit svårt att göra Stephen Hawkings historia utan att gestalta den med hjälp av en fullt frisk skådespelare eftersom filmen handlar om att gå från fullt frisk till helt orörlig gradvis. Det blev så klart ännu mer debatt då Eddie Redmayne nominerades till en Oscar för bästa manliga huvudroll men jag tycker han är väl värd nomineringen, om inte till och med en vinst, med tanke på den övertygande insatsen han gör. Han måste ha studerat och övat väldigt mycket framför spegeln för ibland tror jag att det är faktiska bilder på Stephen Hawking vi får ta del av. 

Var beredda med näsdukarna för ni kommer skratta och gråta samtidigt. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…