Fortsätt till huvudinnehåll

Ett självbiografiskt hopkok

Not that kind of girl - Lena Dunham

Alla känner vi väl till den ur kvinnligt perspektiv nyskapande serien Girls som gått några säsonger på SVT, men jag tror inte att alla känner till att tjejen som spelar Hannah, Lena Dunham, även har skrivit manus och regisserat serien. Nu har hon också gett ut en bok om sitt liv. 

Lena Dunham är genom sin självbiografi Not that kind of girl en väldigt öppen person som inte verkar dra sig för att tänka högt. Hon ger utlopp för sina innersta tankar och hemligheter i ett utspottartempo, där sida upp och sida ner handlar om allt från psykisk sjukdom till sexualitet, utan egentlig inbördes ordning. Boken är för visso uppdelat i olika teman, så som "Kärlek & sex" och "Jobb" men ämnena flyter in i varandra och de olika format hon väljer att berätta i gör det hela ganska spretigt. Vissa texter är seriösa utläggningar och kvinnors rätt till sexualitet som skulle platsa utmärkt i stora tidningar som New York Times medan andra texter är listor eller kopior av e-postmeddelanden. Det är roligt att experimentera med olika format på det här sättet men det skapar samtidigt ett lite förvirrat intryck. Jag läser, gillar det jag läser just nu, men när jag lägger ifrån mig boken minns jag ingenting för det har ju ingen röd tråd som knyter ihop det. 

Dunhamn har kritiserats hårt för innehållet i sin bok där hon till exempel skriver om något slags förstadium till sexualitet i unga år då hon petade på sin systers kön. Hon har också hyllats för att ha skrivit den unga generationens befrielsebok, en slags självhjälpsbok för unga tjejer som nog många önskade att de hade tillgång till för att kunna känna igen sig och känna sig normala trots alla tankar och hormoner som flödar i ungdomen. Dunham skriver ganska ingående om sådant som de flesta knappt vågar säga högt om sex och kroppsideal men jag tycker inte att det är så skandalöst som man läst i tidningar eller så otroligt nyskapande som vissa vill hävda men självklart är det en viktig bok. Den är lättläst, borde locka unga, även om de inte läser annars, och jag hoppas att den även lockar killar att läsa. Den är kanske bara något mycket av ett hopkok för att verkligen fastna och för att verkligen föra fram sin poäng även om det till synes ogenomtänkta upplägget så klart skapar en mer privat stämning som mer liknar en dagbok än ett genomarbetat litterärt verk. 

Recensionsbok från Norstedts förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…