Fortsätt till huvudinnehåll

Ett självbiografiskt hopkok

Not that kind of girl - Lena Dunham

Alla känner vi väl till den ur kvinnligt perspektiv nyskapande serien Girls som gått några säsonger på SVT, men jag tror inte att alla känner till att tjejen som spelar Hannah, Lena Dunham, även har skrivit manus och regisserat serien. Nu har hon också gett ut en bok om sitt liv. 

Lena Dunham är genom sin självbiografi Not that kind of girl en väldigt öppen person som inte verkar dra sig för att tänka högt. Hon ger utlopp för sina innersta tankar och hemligheter i ett utspottartempo, där sida upp och sida ner handlar om allt från psykisk sjukdom till sexualitet, utan egentlig inbördes ordning. Boken är för visso uppdelat i olika teman, så som "Kärlek & sex" och "Jobb" men ämnena flyter in i varandra och de olika format hon väljer att berätta i gör det hela ganska spretigt. Vissa texter är seriösa utläggningar och kvinnors rätt till sexualitet som skulle platsa utmärkt i stora tidningar som New York Times medan andra texter är listor eller kopior av e-postmeddelanden. Det är roligt att experimentera med olika format på det här sättet men det skapar samtidigt ett lite förvirrat intryck. Jag läser, gillar det jag läser just nu, men när jag lägger ifrån mig boken minns jag ingenting för det har ju ingen röd tråd som knyter ihop det. 

Dunhamn har kritiserats hårt för innehållet i sin bok där hon till exempel skriver om något slags förstadium till sexualitet i unga år då hon petade på sin systers kön. Hon har också hyllats för att ha skrivit den unga generationens befrielsebok, en slags självhjälpsbok för unga tjejer som nog många önskade att de hade tillgång till för att kunna känna igen sig och känna sig normala trots alla tankar och hormoner som flödar i ungdomen. Dunham skriver ganska ingående om sådant som de flesta knappt vågar säga högt om sex och kroppsideal men jag tycker inte att det är så skandalöst som man läst i tidningar eller så otroligt nyskapande som vissa vill hävda men självklart är det en viktig bok. Den är lättläst, borde locka unga, även om de inte läser annars, och jag hoppas att den även lockar killar att läsa. Den är kanske bara något mycket av ett hopkok för att verkligen fastna och för att verkligen föra fram sin poäng även om det till synes ogenomtänkta upplägget så klart skapar en mer privat stämning som mer liknar en dagbok än ett genomarbetat litterärt verk. 

Recensionsbok från Norstedts förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…