Fortsätt till huvudinnehåll

Det var nog inte bättre förr.

Babels Hus - P C Jersild

Primus Svensson får en hjärtinfarkt och tas n på Enskede sjukhus. Hans enda levande familj är sonen Bernt som han inte har träffat på flera år, de kommer inte riktigt överens. Primus vill heller inte riktigt störa Bernt i hans viktiga arbete som läkemedelsförsäljare. Efter många veckor på sjukhus får Primus komma hem, allt för att återigen åka in med gallstensproblem. Samtidigt skildras hela sjukhusapparaten med överläkaren, läkarstudenter, nattsköterskor, bibliotekarier, vaktmästare och andra patienter. 

I sin kanske mest kända bok har P C Jersild, som också själv är läkare, på ett skönlitterärt, men samtidigt dokumentärt, skildrat hur sjukvården såg ut i slutet av 1970-talet i Stockholm. Beskrivningar av sjukhusmiljön ges stort utrymme samtidigt som karaktärerna, deras historia och relationer, vävs ihop på ett smart och lite thrillerartat sätt. Primus står så klart i centrum men man får till exempel möta studenten Martina och en alkoholiserad småfifflare, som då är Primus son Bernt. Berättelserna vävs ihop på ett smart och ibland helt oväntat sätt och det är otroligt häftigt. Det kan till exempel handla om någon som plötsligt ser Primus i något sammanhang eller som senare i romanen visar sig ha en koppling till Primus som man aldrig hade kunnat ana. 

Tyvärr är den här boken minst lika aktuell idag, ur ett vårdkritiskt perspektiv. Det är personalbrist, man vet inte hur man hanterar sjukskriven personal, patienter hamnar i korridorer på grund av platsbrist eller en sköterska som jobbat i ett dygn i sträck och så all denna byråkrati som ibland tyvärr blir till en patients nackdel. Ingen vill ansvara för patienten, hen tillhör inte längre intensiven men kan heller inte läggas in på någon annan avdelning eftersom han egentligen då ska flyttas till annat sjukhus men är för sjuk för flytt. Det handlar också mycket om språk och kommunikation. Det är inte alltid lätt att förstå vad läkarna pratar om med sina termer och det är kanske inte alltid lätt att förklara vad man har för problem för att få rätt hjälp. Det är heller inte helt enkelt att berätta för någon att denne ska dö. Den här boken håller riktigt bra även idag, ett riktigt bra svenskt sjukhusdrama. 

Köp boken här eller här.



Kommentarer

  1. Denna läste jag för länge sedan och tyckte att den var väldigt bra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…