Fortsätt till huvudinnehåll

Hägring 38 - Kjell Westö

Helsingfors 1938. I Tyskland förbereder sig Hitler och hans gelikar för att erövra världen med sitt tredje rike men ingen kan ännu ana konsekvenserna av det. Claes Thune driver en advokatbyrå där han just anställt en mystisk assistent vid namn Matilda Wiik och hans fru har lämnat honom för en av hans kamrater i herrklubben som han träffar ibland för att diskutera politik och dricka sprit. I takt med att läget blir allt mer osäkert ute i Europa splittras medlemmarna i Thunes herrklubb, som kallas Onsdagsklubben, då hälften är för nazisterna och hälften emot. Samtidigt lär Thune känna Matilda allt mer och börjar så klart fundera kring varför hon slutade hos sin förre arbetsgivare. Matilda känner igen en av männen i Thunes onsdagsklubb som "Kaptenen", en man som våldförde sig på henne då hon satt i svältläger, men vem av dem är det?

Kjell Westös Nordiska Rådet-prisvinnare är väl väldig utmärkelsen. På ett lågmält, långsamt och thrillerartat sätt beskriver han hur situationen såg ut i Finland mellan det finska inbördeskriget och det annalkande andra världskriget. Det här är något som är nytt för mig, det påminner faktiskt lite om upplevelsen av att läsa Sofi Oksanen, då jag insåg att jag inte kände till Estlands situation under andra världskriget alls. Westö målar upp intressanta och dynamiska karaktärer i Thune och Matilda, men även i de andra deltagarna i Onsdagsklubben samt Thunes och Matildas släkt och vänner. Miljöbeskrivningarna är också underbara med Helsingfors och den finska landsbygden runt om. Det är absolut inte "ännu en världskrigsskildring" utan den tillför något helt nytt, i alla fall för mig. Thrillermomenten och skildringen av de olika relationerna ger dessutom berättelsen dimensioner som för bort tankarna ganska långt från Hitler och de vanliga berättelserna om detta krig. 

Finns att lyssna på som radioföljetong på sr.se till mitten av december. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…