Fortsätt till huvudinnehåll

En ny operastjärna på uppgång

kungligaoperan.se
Madama Butterfly
Musik: Giacomo Puccini
Text: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa
Regi: Kirsten Harms
Dirigent: Lawrence Renes
I Rollerna: Asmik Grigorian (Madame Butterfly), Daniel Johansson (B. F. Pinkerton) m.fl.
Direktsändning från Kungliga Operan i Stockholm på Odeon, Kulturhuset i Skövde 21/11 2014. 

Marinofficeren B. F. Pinkerton befinner sig i Japan och är sugen på kärleken. Genom en bröllopsmäklare hittar an både boende och en ung brud att förlusta sig med. Den unga Butterfly tvekar, men hon förälskar sig i Pinkerton och vill inte gå tillbaka till livet som geisha. Butterfly förskjuts för alltid av sin släkt för att ha förrått sin religion och sitt ursprung. När Butterfly sedan överges av sin amerikanske officer blir hon förkrossad och väntar år ut och år in på hans återkomst. Det han inte vet är att han har en son. När Pinkerton till slut återvänder med sitt dåliga samvete är det redan för sent, han har gift om sig med en amerikanska och de vill ta med Butterflys sn tillbaka till Amerika. Sorgen krossar Butterfly som ser döden som sin enda utväg. 

kungligaoperan.se
Berättelsen om Butterlys tragiska öde är oerhört gripande och Asmik Grigorian gör en otrolig gestaltning. Vilken fantastisk känsla hon har, både i sin röst och i sitt uttryck på scenen. Rollen som Butterfly är stor, hon är på scenen mest hela tiden genom hela operan, och Asmik blir bara bättre och bättre för varje scen, ända in i dödscenen. Före föreställningen berättas det att Asmik är född in i rollen son Butterfly, då hennes föräldrar spelade den mot varandra då de väntade henne samt att hon spelat Butterflys barn. Hon är helt klart en blivande operastjärna.

Många andra gör en bra insats, Daniel Johanssons Pinkerton växer också allt eftersom och det bedårande rufsiga lilla barnet (John Österlund) är fantastiskt duktig. Jag fäller faktiskt en liten glädjetår då barnet kommer in och bugar efter föreställningens slut.

Madama Butterfly hade premiär så nyligen som 8:e november och går att se på Kungliga operan fram till nästa sommar.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…