Fortsätt till huvudinnehåll

Menskultur?

En kväll klappar jag mig högt upp på magen då magmunnen säger ifrån efter en stressig vecka. Sambon säger "har du mens eller?" och jag höjer ögonbrynen, säger "det sitter väl inte här uppe utan här nere" och pekar sedan tyst på hans sängbord, där jag lagt Liv Strömquist senaste serieroman Kunskapens frukt

I veckan var det tema mens i SVT:s kulturprogram Kobra med ganska blandade inslag. Man pratar om menshösten 2014 och allt mer mens dyker upp inom kulturens många områden. Foton på tjejer med mensfläckar utanpå trosorna, serier om mens och nyskapande reklamfilm för mensskydd. Kan vi nu säga att detta inte längre är tabu? Kan man köpa tamponger med samma känsla som när man köper en chokladkaka eller ett paket mjölk? Kan män sluta säga "Har du mens eller?" så fort en tjej har känslor eller smärtor?

För mig var det väldigt svårt, jag var nyss 11 år fyllda, visste inte vad som hände och det tog många år innan ångesten försvann. Jag hade ingen som förklarade, stöttade, peppade, vare sig hemma eller bland vänner. Nu säger inte jag att man måste ha en månfest vid första mensen eller smeta in sig i sitt mensblod men en tjej ska väl kunna känna sig normal över något som är så naturligt det bara kan bli? 

Härom veckan hörde jag på nyheterna att forskare nu kommit på att den beryktade g-punkten inte finns utan det är snarare ett område än en specifik punkt. Det talades om detta i varenda nyhetssändning och program på P3 hela dagen och jag satt med tappad haka. Inte för upptäckten utan för att man år 2014 tycker att det här är en nyhet, som om att tjejer inte kommit på det här själva, för vi vet ju absolut inget om vår kropp? Hur kan vi år 2014 inte veta hur ett kvinnligt könsorgan fungerar? Vi tror att vi är så sexuellt frigjorda och kunniga med skildringar av kvinnors sex i böcker som 50 shades of gray men vi vet ju för fan ingenting, inte som en kollektiv mänsklighet i alla fall. 


Men varför är jag plötsligt så arg över det här, varför höjer jag rösten och kommenterar mensuttalanden och nyheter om g-punkten på detta sätt? Jag är tämligen säker på att vi får gå tillbaka till Liv Strömquist och hennes senaste alster för svar på det. Det är hennes absolut mest text- och faktaspäckade album jag läst hittills och nog även det mest tematiska av hennes verk. Det handlar kort och gott om vulvan, mens och orgasm. Detta är en oerhört viktig bok hörni, den borde läsas av alla flickor, pojkar, tjejer, killar, kvinnor, män, gubbar, gummor, henar, hanor, honor, ja av alla människor i åldern förpubertet och framåt. Jag har skrattat mycket åt Livs serier genom åren men det är sällan innehållet i sig man skrattar åt utan snarare hennes sätt att skildra olika maktpersoner och hennes kommentarer vid sidan av den viktiga poängen. Hon är otroligt påläst och förklarar för oss lata jävlar, som inte orkar läsa de referenser hon anger, på ett enkelt sätt. Se även till att ta tillfället i akt att se henne live eller på TV om ni har möjlighet för hon är inte bara oerhört snygg utan också fantastiskt rolig in real life. 

Bli nu inte rädda för att ni kommer gå runt o snacka mens och vulvor av det här utan se det snarare som ett tillfälle att skaffa mod att säga ifrån och komma med fakta när folk (läs manliga män) diskuterar det kvinnliga könsorganet och dess komponenter samt funktioner. Heja vulvan!

Köp Kunskapens frukt här eller här

Kommentarer

  1. Jag måste verkligen ta och läsa Livs senaste album. Tror inte heller att tabut är borta nu bara för att det pratas om mens vitt och brett. I vår är det glömt igen.

    SvaraRadera
  2. Väntar otåligt på att det ska bli min tur i reservationskön. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.