Fortsätt till huvudinnehåll

Menskultur?

En kväll klappar jag mig högt upp på magen då magmunnen säger ifrån efter en stressig vecka. Sambon säger "har du mens eller?" och jag höjer ögonbrynen, säger "det sitter väl inte här uppe utan här nere" och pekar sedan tyst på hans sängbord, där jag lagt Liv Strömquist senaste serieroman Kunskapens frukt

I veckan var det tema mens i SVT:s kulturprogram Kobra med ganska blandade inslag. Man pratar om menshösten 2014 och allt mer mens dyker upp inom kulturens många områden. Foton på tjejer med mensfläckar utanpå trosorna, serier om mens och nyskapande reklamfilm för mensskydd. Kan vi nu säga att detta inte längre är tabu? Kan man köpa tamponger med samma känsla som när man köper en chokladkaka eller ett paket mjölk? Kan män sluta säga "Har du mens eller?" så fort en tjej har känslor eller smärtor?

För mig var det väldigt svårt, jag var nyss 11 år fyllda, visste inte vad som hände och det tog många år innan ångesten försvann. Jag hade ingen som förklarade, stöttade, peppade, vare sig hemma eller bland vänner. Nu säger inte jag att man måste ha en månfest vid första mensen eller smeta in sig i sitt mensblod men en tjej ska väl kunna känna sig normal över något som är så naturligt det bara kan bli? 

Härom veckan hörde jag på nyheterna att forskare nu kommit på att den beryktade g-punkten inte finns utan det är snarare ett område än en specifik punkt. Det talades om detta i varenda nyhetssändning och program på P3 hela dagen och jag satt med tappad haka. Inte för upptäckten utan för att man år 2014 tycker att det här är en nyhet, som om att tjejer inte kommit på det här själva, för vi vet ju absolut inget om vår kropp? Hur kan vi år 2014 inte veta hur ett kvinnligt könsorgan fungerar? Vi tror att vi är så sexuellt frigjorda och kunniga med skildringar av kvinnors sex i böcker som 50 shades of gray men vi vet ju för fan ingenting, inte som en kollektiv mänsklighet i alla fall. 


Men varför är jag plötsligt så arg över det här, varför höjer jag rösten och kommenterar mensuttalanden och nyheter om g-punkten på detta sätt? Jag är tämligen säker på att vi får gå tillbaka till Liv Strömquist och hennes senaste alster för svar på det. Det är hennes absolut mest text- och faktaspäckade album jag läst hittills och nog även det mest tematiska av hennes verk. Det handlar kort och gott om vulvan, mens och orgasm. Detta är en oerhört viktig bok hörni, den borde läsas av alla flickor, pojkar, tjejer, killar, kvinnor, män, gubbar, gummor, henar, hanor, honor, ja av alla människor i åldern förpubertet och framåt. Jag har skrattat mycket åt Livs serier genom åren men det är sällan innehållet i sig man skrattar åt utan snarare hennes sätt att skildra olika maktpersoner och hennes kommentarer vid sidan av den viktiga poängen. Hon är otroligt påläst och förklarar för oss lata jävlar, som inte orkar läsa de referenser hon anger, på ett enkelt sätt. Se även till att ta tillfället i akt att se henne live eller på TV om ni har möjlighet för hon är inte bara oerhört snygg utan också fantastiskt rolig in real life. 

Bli nu inte rädda för att ni kommer gå runt o snacka mens och vulvor av det här utan se det snarare som ett tillfälle att skaffa mod att säga ifrån och komma med fakta när folk (läs manliga män) diskuterar det kvinnliga könsorganet och dess komponenter samt funktioner. Heja vulvan!

Köp Kunskapens frukt här eller här

Kommentarer

  1. Jag måste verkligen ta och läsa Livs senaste album. Tror inte heller att tabut är borta nu bara för att det pratas om mens vitt och brett. I vår är det glömt igen.

    SvaraRadera
  2. Väntar otåligt på att det ska bli min tur i reservationskön. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…