Fortsätt till huvudinnehåll

Ur led är konsten

Vad jag älskade - Siri Hustvedt 

När Leo går på ett av New Yorks häftiga gallerier hittar han en tavla av en okänd konstnär som han inte riktigt kan släppa. Den gestaltar till synes en kvinna men efter lite beskådan ser han att det fins tre kvinnor i bilden. Han blir så tagen av tavlan att han köper den och söker sedan upp konstnären. En berättelse som sträcker sig över ett kvarts sekel tar sin början där vänskap, kärlek, sorg, förvirring, desperation och konst försöker dela på uppmärksamheten. Leo och hans fru Erica blir goda vänner med konstnären Bill och hans fru Lucille. De får barn samtidigt, Matthew och Mark, och de bor i samma byggnad på lower Manhattan. En dag händer så det som inte får hända, det ofattbara, och inget kommer att vara sig likt någonsin igen. 

Det jag initial tycker otroligt mycket om med den här boken är den stora plats som konsten tar upp. Existerande konstnärer diskuteras och påhittade konstverk målas upp med ett fantastiskt bildspråk så att man verkligen kan se tavlan framför sig. Visst kan det bli lite väl pretentiöst ibland med dessa superintellektuella människor men det är helt okej. Boken består av tre ganska skilda delar som gör att den verkligen känns som en skildring av en hel livstid. Jag har otroligt svårt att komma in i att berättaren är en man, jag vet inte riktigt varför. Det är den första bok jag läser av Hustvedt och jag har alltid fått för mig att hon skriver starka kvinnobilder så jag har nog hakat upp mig på det. 

Den här boken påminner mig faktiskt om en gång då jag lyssnade på Lionel Shriver, ni vet kvinnan som skrev den där fantastiskt hemska boken Vi måste prata om Kevin. Hon berättade att när hon stod i valet och kvalet om att skaffa barn eller ej så tänkte hon sig det vidrigaste som kunde hända och skrev ihop karaktären Kevin. Jag får lite samma känsla av Hustvedts bok, att det är att utforska hur det är att leva med det där barnet som bara blir värre och värre hur mycket man än älskar det, även om nu Siri och hennes man Paul Auster faktiskt har en dotter. Det är dock inte allt boken handlar om men det är en väsentlig del, i alla fall i del två och tre. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…