Fortsätt till huvudinnehåll

Ur led är konsten

Vad jag älskade - Siri Hustvedt 

När Leo går på ett av New Yorks häftiga gallerier hittar han en tavla av en okänd konstnär som han inte riktigt kan släppa. Den gestaltar till synes en kvinna men efter lite beskådan ser han att det fins tre kvinnor i bilden. Han blir så tagen av tavlan att han köper den och söker sedan upp konstnären. En berättelse som sträcker sig över ett kvarts sekel tar sin början där vänskap, kärlek, sorg, förvirring, desperation och konst försöker dela på uppmärksamheten. Leo och hans fru Erica blir goda vänner med konstnären Bill och hans fru Lucille. De får barn samtidigt, Matthew och Mark, och de bor i samma byggnad på lower Manhattan. En dag händer så det som inte får hända, det ofattbara, och inget kommer att vara sig likt någonsin igen. 

Det jag initial tycker otroligt mycket om med den här boken är den stora plats som konsten tar upp. Existerande konstnärer diskuteras och påhittade konstverk målas upp med ett fantastiskt bildspråk så att man verkligen kan se tavlan framför sig. Visst kan det bli lite väl pretentiöst ibland med dessa superintellektuella människor men det är helt okej. Boken består av tre ganska skilda delar som gör att den verkligen känns som en skildring av en hel livstid. Jag har otroligt svårt att komma in i att berättaren är en man, jag vet inte riktigt varför. Det är den första bok jag läser av Hustvedt och jag har alltid fått för mig att hon skriver starka kvinnobilder så jag har nog hakat upp mig på det. 

Den här boken påminner mig faktiskt om en gång då jag lyssnade på Lionel Shriver, ni vet kvinnan som skrev den där fantastiskt hemska boken Vi måste prata om Kevin. Hon berättade att när hon stod i valet och kvalet om att skaffa barn eller ej så tänkte hon sig det vidrigaste som kunde hända och skrev ihop karaktären Kevin. Jag får lite samma känsla av Hustvedts bok, att det är att utforska hur det är att leva med det där barnet som bara blir värre och värre hur mycket man än älskar det, även om nu Siri och hennes man Paul Auster faktiskt har en dotter. Det är dock inte allt boken handlar om men det är en väsentlig del, i alla fall i del två och tre. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.