Fortsätt till huvudinnehåll

En slags "Mad Men" för datorvärlden

Halt and catch fire
Skapare: Christopher Cantwell, Christopher C. Rogers
I rollerna: Lee Pace, Scoot McNairy, Mackenzie Davis, Kerry Bishé m.fl.

Joe McMillan (Lee Pace) har en dröm, en vision, om att skapa en hemdator värdig namnet, en PC som kommer att finnas i allas hem och han kan tänka sig att gå över lik för att hamna där. Han har tidigare jobbat med sin far på IBM men vill satsa på något eget, något unikt. Gordon Clarke (Scoot McNairy) är en av många anställda på ett elektronikföretag vid namn Cardiff Electronics. Han är något av ett hårdvarugeni och skulle kunna bygga den perfekta datorn om han bara fick tid och resurser. Hans fru Donna (Kerry Bishé) är dock skeptisk, Gordon har misslyckats fatalt förut och hon är rädd att det ska gå ännu värre den här gången, både med Gordons psykiska hälsa och med deras familjerelation. Cameron Howe (Mackenzie David) är en rebell både i och utanför den exploderande datorscenen i USA. Hennes radikala mjukvaruidéer riskerar att hamna i skymundan för hennes temprament och något naiva sätt att se på affärsvärlden. När Joe samlar ihop ett team, under tidigt 80-tal i Dallas, med Gordon och Cameron i spetsen börjar historia skrivas. De tänker lansera den första bärbara datorn. 

Halt and catch fire är, precis som Mad Men (båda från AMC), snygg och tidsenlig. Man kan se tidsandan i karaktärernas kläder, deras frisyrer, deras inredning och deras arbetsplatser. Om vi fortsätter jämförelsen med Mad Men, som handlar om reklamens storhetstid på 50- och 60-talet, så handlar Halt and catch fire om datorernas storhetstid. Visst, vi har idag enorma framsteg på datorfronten med smartphones och ultratunna laptops men på den tiden hurrade man stort om en dator var några millisekunder snabbare än sin föregångare. Internet var på väg ur sin linda och folk firade den första datorn som kunde "prata". Dock är Halt and catch fire kanske något mer sluten i sin påverkan av omvärlden än vad Mad Men är, även om det så klart anspelas på tidsmarkörer som nytt med kvinnor i IT-branchen och homosexuella relationer. Det handlar först och främst om datorer till att börja med, punkt slut. 

Tyvärr tar det nästan halva första säsongen innan serien på något sätt hittar sitt självförtroende och börjar leverera det där som gör att man bara vill se nästa och nästa avsnitt. Serien har en ganska lång startsträcka där det är mycket teknik som kanske inte får gemene man att se vidare. När intrigerna med relationer och pengasvindel väl sätter igång på riktigt så kanske gemene man redan slutat titta medan de som uppskattar serien för skildringen av teknikens historia kanske tappar intresset? Det känns bara som att seriens målgrupp kanske är lite liten men jag hoppas så klart att jag har fel. AMC har ännu inte sagt bu eller bä om säsong två, det återstår att se om den läggs ner eller förnyas. Jag tycker att alla borde ge den en chans genom hela först säsongen, om inte annat för att få se prov på ganska många roliga gamla prylar och för att Lee Pace (även känd som Ronin i Guardians of the Galaxy och som Thranduil i Hobbit-trilogin) som Joe McMillan är rätt läcker när han får på sig något annat än den där horribla 80-talskostymen.



Kommentarer

  1. Lee Pace är ju känd ifrån de fantastiska serierna Wonderfalls och Pushing Daisies, båda av Bryan Fuller!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Metta Karlsson17 augusti 2014 10:51

      Tycker du ja!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo