Fortsätt till huvudinnehåll

Kan ett skrivbord länka samman människoöden?


Det Stora Huset - Nicole Krauss

Författaren Nadja kan inte längre skriva eftersom hennes skrivbord är borta. På sjuttiotalet mötte hon poeten Daniel som lånade ut skrivbordet till henne men han försvann i Pinochetregimens Chile och kom aldrig tillbaka för att hämta skrivbordet. Däremot kom en ung kvinna på besök som påstod sig vara Daniels dotter så Nadja kunde inte annat än ge henne skrivbordet. Och varifrån fick Daniel skrivbordet från början? Fyra till synes skilda berättelser vävs ihop till en helhet genom flera decennier tack vare ett gigantiskt skrivbord.

Det som Krauss gör i sin roman är att hon skapar en thrillerstämning och det är något jag uppskattar väldigt mycket i en roman som egentligen inte är en thriller. Hon lyckas knyta ihop flera berättelser med varandra på ett oväntat sätt som överraskar läsaren. Och hon är väldigt bra på att berätta, beskrivningarna är vackra och detaljerna är magnifika. Hon har väldigt många tidsplan i sin berättelse där man slängs mellan berättelsens nutid och en återberättelse i berättelsens nutid där båda kan hoppa vilt mellan allt från 40-tal till nutid men hon får det att gå ihop snyggt.

Jag kan dock inte påstå att jag fastnade sådär värst mycket för alla karaktärer. Jag gillade Nadja, den förste berättaren och jag sympatiserade självklart med flera andra men jag kan inte säga att jag föll för dem.

Köp boken här eller här, som e-bok här eller här.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…