Fortsätt till huvudinnehåll

Atwood blir TV-serie

Bild oc info från shortlist.com

För ett tag sedan skrev jag om bibliska trender i filmvärlden där jag skrev om Noah med Russel Crowe och regissören Darren Aronofsky verkar ha fått mersmak för det här med katastrofer. 


Det sägs nämligen att Aronofsky vill göra en miniserie på HBO av Margret Atwoods MaddAddam-trilogi, Oryx & Crake, Syndaflodens år och MaddAddam. Jag har än så länge bara läst Oryx & Crake, som jag tyckte om men minns inte mycket av.  För er som inte känner till serien så är det alltså en dystopi om en värld efter katastrofen efter att mänskligheten förstört den. 

Vad tror ni, kan det bli något? Vilka skådespelare vill ni se i rollerna?



Kommentarer

  1. Jaså, minsann! Kanske lika bra att jag försöker ta mig an "Oryx och Crake" snart som bok då. Det är en sån där som jag haft på att läsa-listan hur länge som helst.

    SvaraRadera
  2. Oryx & Crake har stått i att-läsa-hyllan längre än jag kan minnas... Dags att damma av?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.