Fortsätt till huvudinnehåll

TemaTisdag: Katter

Hej, Kerstin här.

Hörde talas om att temat för dagen var katter så jag har kapat bloggmaskinen medan den kvinnliga människan är distraherad.

Jag är en katt på snart 6 somrar (fyller år på söndag, fan ta er om ni inte köpt en fin present!) som bor med två evinnerligt tråkiga människor. 

Jag hatar kultur. Böcker går inte att äta och filmer går inte att ta på (hur mycket jag än försökt krafsa på det stora fönstret framför soffan). Jag gillar ljudet som kommer ur filmvisarmaskiner men lyckas aldrig hitta källan riktigt. Jag gillar att äta mat och sova. Mina bästa sovplatser är under ställningen där människorna hänger blöt låtsaspäls, på ställen där människorna parkerar sina feta arslen och på huvudet på den kvinnliga människan när hon sover. Bäst gillar jag dock den manliga människan, hänger gärna med honom inne i sandlåderummet där han ibland är utan päls fast han är alltid för korkad och långsam för att lyckas undvika det blöta från taket. 

En gång fanns det en annan katt, en riktig kärring, som jag gillade att jaga och knuffa bort. Hon åt min mat och satt på mina människor och de kallade henne min mamma men vi var inte lika. Hon kissade på golvet och en gång gick mansmännisan ut med henne genom träporten och hon kom aldrig tillbaka. Ganska skönt att slippa dela lya med henne, fast jag saknar att ha någon att mobba. 

Nu måste jag sova för att hålla min slackerimage uppe, en snabb selfie först bara, tja!


Kommentarer

  1. Vilket härligt inlägg. Så på pricken kattigt. :-D

    SvaraRadera
  2. Hej Kerstin, Sota här. Har snott min mattes värmematta-skrivmaskin en stund så jag kan hälsa att du verkar som en cool katt! Jag är lite rädd för andra katter men älskar alla människor. Din kvinnliga människa verkar jättesnäll, hoppas du pussar henne riktigt ofta. Jag pussar min människa så fort jag hinner, men hon uppskattar inte alltid då jag väcker henne för att pussas. Brukar du väcka dina människor? Puss på dig från Töta Tota.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.