Fortsätt till huvudinnehåll

TemaTisdag: Katter

Hej, Kerstin här.

Hörde talas om att temat för dagen var katter så jag har kapat bloggmaskinen medan den kvinnliga människan är distraherad.

Jag är en katt på snart 6 somrar (fyller år på söndag, fan ta er om ni inte köpt en fin present!) som bor med två evinnerligt tråkiga människor. 

Jag hatar kultur. Böcker går inte att äta och filmer går inte att ta på (hur mycket jag än försökt krafsa på det stora fönstret framför soffan). Jag gillar ljudet som kommer ur filmvisarmaskiner men lyckas aldrig hitta källan riktigt. Jag gillar att äta mat och sova. Mina bästa sovplatser är under ställningen där människorna hänger blöt låtsaspäls, på ställen där människorna parkerar sina feta arslen och på huvudet på den kvinnliga människan när hon sover. Bäst gillar jag dock den manliga människan, hänger gärna med honom inne i sandlåderummet där han ibland är utan päls fast han är alltid för korkad och långsam för att lyckas undvika det blöta från taket. 

En gång fanns det en annan katt, en riktig kärring, som jag gillade att jaga och knuffa bort. Hon åt min mat och satt på mina människor och de kallade henne min mamma men vi var inte lika. Hon kissade på golvet och en gång gick mansmännisan ut med henne genom träporten och hon kom aldrig tillbaka. Ganska skönt att slippa dela lya med henne, fast jag saknar att ha någon att mobba. 

Nu måste jag sova för att hålla min slackerimage uppe, en snabb selfie först bara, tja!


Kommentarer

  1. Vilket härligt inlägg. Så på pricken kattigt. :-D

    SvaraRadera
  2. Hej Kerstin, Sota här. Har snott min mattes värmematta-skrivmaskin en stund så jag kan hälsa att du verkar som en cool katt! Jag är lite rädd för andra katter men älskar alla människor. Din kvinnliga människa verkar jättesnäll, hoppas du pussar henne riktigt ofta. Jag pussar min människa så fort jag hinner, men hon uppskattar inte alltid då jag väcker henne för att pussas. Brukar du väcka dina människor? Puss på dig från Töta Tota.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …