Fortsätt till huvudinnehåll

TemaTisdag: Bok som blivit bra film

Det här är faktiskt mitt temabidrag så egentligen hade jag vara velat luta mig tillbaka och ta emot tipsen från andra men jag måste tydligen komma med egna tips också, that is how this thing works. 

Det är väl egentligen onödigt att nämna men filmerna om Harry Potter är riktigt bra. Självklart faller mycket bort i filmatiseringen men det gör faktiskt inte så mycket. Jag såg en bit av den första veckan för ett tag sedan och insåg hur kul det är att det i princip är samma skådespelareigenom alla filmer, trots att "barnen" blev något för gamla på slutet och att Neville slutade vara tjock. 

Samma sak med Sagan om ringen-filmerna. Jag var fruktansvärt arg i början över att de förstorade en fånig karaktär som Arwen men på många sätt moderniserade filmen berättelsen. Skateboardande alver och komiska dvärgar är så klart fåningt men något som filmatiseringen gör helt briljant, tycker jag, är att de brutit ner tidslinjen, rett ut den och lagt allt i rätt ordning. För er som inte läst böckerna är det alltså till exempel två tornen uppdelad i hälften om Frodo och Sam medan den andra hälften handlar om resten av gänget och det tycker inte jag är så modern dramaturgi. 

Filmerna om Bridget Jones är väldigt roliga, framför allt för att Renee Zellweger är så himla fantastisk som Bridget. Sen att filmerna klantade till det och castade Colin Firth i en av rollerna när Bridget i tvåan möter den faktiske Colin Firth kan i och för sig diskuteras. 

Filmatiseringen av Michael Cunninghams Timmarna med Julianne Moore och Nicole Kidman är så bra att jag inte ens är intresserad av att läsa boken, även om jag älskar By Nightfall av samme författare. 

Det vidrigaste jag har läst i mitt liv är Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin, den var så hemsk att jag tvingade min sambo att se filmen med mig för att jag skulle slippa bära på den här vidrigheten själv. Jag tycker absolut att filmen förmedlar samma vidrighet, Tilda Swinton gör en fantastisk roll och miljön är väldigt realistisk. Boken är påfrestande, både för dess innehåll och för den kompakta formen, så orkar man inte läsa den så se filmen, den behöver man i alla fall inte se på själv. 

Vad har ni för filmatiserade böcker att tipsa om?


Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100

Kommentarer

  1. I taket lyser stjärnorna! Fin ungdomsbok som blev en känslosam film.

    SvaraRadera
  2. Jag klarade inte ens av att läsa färdigt Vi måste tala om Kevin. Den var för dyster och mörk. Timmarna har jag sett, men jag fattade aldrig att det var Kidman eftersom hon hade en annan näsa. förstod inte riktigt det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej Kevin är riktigt hemsk. Haha hon spelade ju Virginia Woolf ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …