Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarenkät

Jag hänger väl också på Bokhoras sommarenkät!

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Det är två månader kvar till min semester så det känns lite konstigt att tänka på det men det kanske är lika bra att börja fundera på kommande läsning så

Beautiful Ruins av Jess Walter som jag var en del i den bokhög jag fick med mig hem från Dubai och var en del i mitt sista inköp före mitt  köpfria år

New York-trilogin av Paul Auster mest för att nu är det fan dags? 

Darling River av Sara Stridsberg av samma anledning som ovan

Mettes värld av Kristen Hamman som jag petat på i hyllan flera gånger. 

Glaskupan av Sylvia Plath för att man alltid ska klämma in en klassiker under sommaren, minst. 

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Varför skulle jag läsa en bok jag inte är sugen på? Dum fråga....

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Jag skulle vilja säga balkongen men den är riktigt liten och man får inte direkt plats med en solstol. I parken kanske? 

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Antagligen i soffan som alltid, men förhoppningsvis på lite andra ställen också. Som på en åttatimmars flygresa. 

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag hoppas bli ett Paul Auster-fan så klart så jag får hoppas på den. 

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
En klassiker, sommaren är verkligen tiden för att ta sig an en riktig klassiker som Dostojevskij, Virginia Woolf eller Sylvia Plath. 

7. Strand eller hängmatta?
Älskar havet så får säga strand. Synd dock att jag bor i äckliga inlandet i en lägenhet så det blir ju inget av det för min del. 

8. Deckare eller roman?
roman

9. Favoritgenre?
Att säga roman känns lite tråkigt så klart men för mig är det inte genren som är det viktiga utan hur något berättas och vad språket har för roll i berättelsen. Relationsromaner tycker jag ju om men det måste vara snyggt och smart. Och jag älskar scifi och fantasy. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …