Fortsätt till huvudinnehåll

Retrospelmässan 2014


Årets Retrospelmässa var större än någonsin, i r hade de hyr hela Eriksbergshallen men köerna var enorma hela dagen ändå. I år hängde jag med utställare (a.k.a min sambo med crew) så slapp köer och hade en plats att hänga på mellan krigsförsöken på mässgolvet. Stort tack till alla besökare som kom till Ludositymontern och testade deras egengjorda retrospel, väldigt många var otroligt imponerade av att det fortfarande gjordes spel till gamla maskiner som Amiga och Famicom.

Ludositys monter (ursäkta dåliga motljusbilder) 



Liten kille spelar Muri



Kriget på mässgolvet



En riktig klassiker i utställningsdelen

Mässans stora namn i år var Charles Martinet, rösten bakom Super Mario, som mestadels satt och signerade Marioprylar men som även berättade sin historia om hur han fick rollen som Super Marios röst. Lite lätt surrealitiskt när men har ett "wohoo" och ett "It's me, Mario" runt om på mässan men samtidigt ganska passande på något sätt. Man kunde prova på både gamla och kommande spel, köpa kända och okända spel och se på rariteter i utställningarna.

Ska man ge lite kritik så tyckte jag att mässan var lite konstigt upplagd. Charlles Martinet satt precis mitt emot ingången vilket skapade en enorm flaskhals just där då folk köade till honom, köade till caféet och kom in i hallen på samma ställe. Däremot var det helt tomt borterst i hallen där Tävlingarna och Speedruns var. Lite jämnare fördelning av de populära sevärdheterna nästa år tack. Och tävlingarna i tex Super Mario Bros och Street Fighter var helt omöjliga att delta i då de blev fulla på ungefär tre sekunder så lite bättre upplägg där med tack.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …