Fortsätt till huvudinnehåll

Monty Python en sista gång

För första gången på 30 år samlas nu John Cleese, Eric Idle, Michael Palin, Terry Gilliam och Terry Jones, nästan alla medlemmar från hysteriskt roliga Monty Python (eller som svärmor brukar säga, "Jag tyckte TV var så tråkigt när jag var liten, och sedan kom Monty Python"). 

Jag har varit ett stort fan sedan barnsben, jag var knappt född för 30 år sedan då de senast sågs på scen ihop, och det här känns så klart helt fantastiskt. Jag såg Monty Python the Musical i London för drygt ett år sedan men kan tyvärr inte åka till London för att se den här föreställningen live på gigantiska O2-arenan då jag i samma veva är på väg till USA. Men jag har sådan tur att föreställningen kommer att visas direkt på biografer över hela världen, 450 i England, 1500 i resten av världen, och vi i Skövde har fått den äran att vara en av dessa. Jag har tidigare sett en direktsänd opera och blev positivt överraskad över arrangemanget så jag är nu riktigt pepp. Även den här sändningen verkar vara väldigt välarrangerad med egen regissör och allt. 

Även gubbarna i Monty Python verkar rätt peppade på att framföra sina gamla klassiker en sista gång i ny tappning, men de verkar vara lite oroliga för att publiken ska kunna replikerna bättre än vad de själva kan. 


Kommentarer

  1. ojojoj, nu blev jag riktigt avis!

    Jag är också ett inbitet fan sen barnsben. Helt och hållet min mammas förtjänst.

    Hoppas det blir underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ingen bio som sänder föreställningen? =)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …