Fortsätt till huvudinnehåll

Livet i en kibbutz

Vänner emellan - Amos Oz

Invånarna i en israelisk kibbutz försöker hitta sina platser i tillvaron i slutet av 50-talet med både andra världskriget och frihetskriget i färskt minne. Det finns hårda regler om hur en ungdom ska utbildas och göra militärtjänst och det diskuteras ifall ett spädbarn ska tas om hand av alla föräldrar eller bara barnets föräldrar. Kibbutsen är bra i teorin men dess invånare går inte riktigt in i dess ramar och i Amos Oz bok får man ta del av åtta olika berättelser, åtta olika människoöden, som vävs ihop med varandra. Där finns Esperantoexperten, den excentriske trädgårdsmästaren, ungdomen som bara vill bort och kvinnan som blir lämnad för en annan kvinna. 

Jag är normalt sätt svag för sådana här novellaktiga berättelser som vagt knyts ihop genom flera olika berättelser och jag gillar verkligen karaktärerna i den här berättelsen. Det är intressant att ta del av berättelser från en israelisk kibbutz men när jag väl är klar med den så kan jag inte påstå att det är någon som stannar kvar hos mig.  Det händer liksom inget speciellt som berör mig utan det är trevliga berättelser som är bra för stunden men som inte fastnar. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Den här går just nu som radioföljetong på Sveriges Radio P1, hörde en bit av dagens avsnitt, det låter bra (både gällande innehåll och berättarröst).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har lyssnat på den där, glömde visst skriva det :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …