Fortsätt till huvudinnehåll

Höst 2014 enligt Norstedts

Det är extra svårt att se höstkatalogerna strömma in när man har köpfritt år men jag får väl tänka att jag har extra mycket att se fram emot när jag kommer ut på andra sidan va?

Norstedts har en gedigen höst som kan få nästan vilken köpstoppare som helst att ge upp, eller vad sägs om:

Den Umbärliga av Sigrid Combüchen, en bok om Ida Bäckmann, en kvinna Gustav Fröding skrev en del fult om på sin tid. Jag har tidigare läst Spill av samma författare. 

Den Andra Kvinnan av Therese Bohman, en författarinna vars debut jag tänkt läsa länge men det har inte blivit av. Den har hypats något enormt så jag har inte riktigt vågat men den står och väntar i bokhyllan. 

Noveller verkar bli allt mer populärt ovan nämnda förlag ger till exempel ut Elva sorters ensamhet av Richard Yates och Stig Dagermans Nattens lekar. 

Siri Hustvedt är en författarinna som jag tänkt läsa i många år men det blir aldrig av, jag är rädd för att inte gilla. Men en ny bok av henne kommer ut på svenska i höst, Den lysande världen, som utlovar hennes mest skarpa och mångfasetterade karaktär någonsin. 

Christian Jungersen, som skrev den hyllade Undantaget kommer ut med nytt på svenska i höst. Du försvinner är dock ingen thriller utan handlar om något helt annat, hjärntumörer och livet efter en hjärnskada men låter ändå väldigt intressant och med tanke på hans sätt att skriva i Undantaget måste det vara bra va?

Jag letar så klart efter handarbetsböcker i höstkatalogerna och hittar Lätt att sticka samt Lätt att virka men jag blir inte jättesugen då jag är mer intresserade av handarbetsböcker med snävare inrikting på tex vantar eller strumpor och inte ännu en "enkla projekt"-bok. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …