Fortsätt till huvudinnehåll

Årets Hugo-nomineringar

Jag önskar alltid att jag läste mer Science Fiction, även om jag inte direkt lyckas så bra, men om man vill ha lite koll på vad som är bra inom genren så är det ett hett tips att bevaka Hugo Awards. Årets nomineringar är:

Best Novel:
  • Ancillary Justice, Ann Leckie (Orbit US/Orbit UK)
  • Neptune’s Brood, Charles Stross (Ace / Orbit UK)
  • Parasite, Mira Grant (Orbit US/Orbit UK)
  • Warbound, Book III of the Grimnoir Chronicles, Larry Correia (Baen Books)
  • The Wheel of Time, Robert Jordan and Brandon Sanderson (Tor Books / Orbit UK)
Best Novella:
  • The Butcher of Khardov, Dan Wells (Privateer Press)
  • “The Chaplain’s Legacy”, Brad Torgersen (Analog, Jul-Aug 2013)
  • “Equoid”, Charles Stross (Tor.com, 09-2013)
  • Six-Gun Snow White, Catherynne M. Valente (Subterranean Press)
  • “Wakulla Springs”, Andy Duncan and Ellen Klages (Tor.com, 10-2013)
Best Novelette
  • “Opera Vita Aeterna”, Vox Day (The Last Witchking, Marcher Lord Hinterlands)
  • “The Exchange Officers”, Brad Torgersen (Analog, Jan-Feb 2013)
  • “The Lady Astronaut of Mars”, Mary Robinette Kowal (maryrobinettekowal.com/Tor.com, 09-2013)
  • “The Truth of Fact, the Truth of Feeling”, Ted Chiang (Subterranean, Fall 2013)
  • “The Waiting Stars”, Aliette de Bodard (The Other Half of the Sky, Candlemark & Gleam)
Best Short Story 
  • “If You Were a Dinosaur, My Love”, Rachel Swirsky (Apex Magazine, Mar-2013)
  • “The Ink Readers of Doi Saket”, Thomas Olde Heuvelt (Tor.com, 04-2013)
  • “Selkie Stories Are for Losers”, Sofia Samatar (Strange Horizons, Jan-2013)
  • “The Water That Falls on You from Nowhere”, John Chu (Tor.com, 02-2013)
Det finns så klart flera andra kategorier också, bästa manus och grafisk roman m.m. men det är väl dessa som jag är mest intresserad av. Inte överdrivet mycket jag känner igen men ska bli intressant att se vilka som blir vinnare. Den 17:e augusti får vi veta vilka som vunnit. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …