Fortsätt till huvudinnehåll

Tematisdag: Hemsökta hus

Hemsökta hus?

Jag vet inget om hemsökta hus, hur har du som valt tema den här veckan tänkt?

Fast det är ju lite intressant när man börjar tänka på det.

Jag tror inte på andrar eller spöken eller någon religion. Jag är en sån där tråkig person som tror på vetenskap. Men när det kommer till fiktion så är jag den förste att erkänna att böcker, filmer, tv-serier, spel etc. med övernaturliga inslag är bland det bästa som finns. Men hur i hela världen går det ihop?

Jag tror inte att jag har något bra och logiskt svar på det för det handlar definitivt inte om vad jag tror finns där ute. Kan det ha något att göra med att förstärka känslor? Jag menar om man läser till exempel böckerna om häxorna i Engelsfors så läser ju jag inte dessa för att jag tror att det finns personer med sådana krafter där ute någonstans. Däremot ger det en klar och tydlig förstärkning av hämndkänslan när Anna-Karin kan styra folk som tidigare mobbat henne eller att Vanessa som är snygg och populär skulle visa sig vara den som kan bli osynlig. Man ser kanske inte på filmen Ghost på grund av att man tror på spöken utan för att uppleva en kärlekshistoria starkare än döden.

En del i det hela kan också vara att stimulera fantasin, att på något sätt utmana den till det allra yttersta man kan tänka sig att föreställa sig. Om jag börjar tänka på det där med universum, big bang och sådant blir jag helt snurrig för det är för stort för mig att greppa och jag tror knappas jag är ensam om det, även om det är otroligt spännande. Kanske gillar vi att testa våra fantasigränser genom att läsa och föreställa oss vad som skulle ske om ett virus förvandlade människor till köttätande galningar eller om det fanns varelser som levde på människoblod. Fantasin verkar vara lika oändlig som universum eftersom sådana här berättelser sällan faller på att man inte kan föreställa sig innehållet utan om det faller så gör det det på språket eller att plotten helt enkelt inte går ihop. Vi tycker att en berättelse är dålig för att den inte håller ihop då vissa skeenden förklaras för dåligt eller att sambanden är för långsökta. Det är sällan man tycker att en bok är dålig på grund av att man inte tror på spöken eller vampyrer, eller? V kan ifrågasätta hur det kan vara så enkelt att döda en zombie genom att bara slå den i huvudet med en planka men vi ifrågasätter ju inte själva zombien, eller? Så funkar i alla fall jag!

Har ni fler teorier?

För att återknyta till temat "hemsökta hus" tänkte jag bara avsluta med en anekdot. Minns ni den där filmen om det jättestora slottet där några personer med sömnproblem ska delta i en studie? Fast egentligen hamnar de i ett fantastiskt vackert gammalt slott där döda barn spökar? Den heter The Haunting, i den kan vi se skådespelare som Liam Neeson, Cathrine Zeta-Jones och Owen Wilson och den kom ut 1999. Jag och en kompis hyrde den, satt ensamma hemma hos henne, båda två i en och samma fåtölj. Hennes vardagsrums ena långsida var en enda lång glasvägg, det var kolsvart ute och vi tyckte hela tiden att något rörde sig där ute. Tänk om någon granne just i detta nu får för sig att skrämmas genom att trycka upp nunan mot glaset....vi var helt fullkomligt skiträdda utan att vi trodde det minsta på spöken.

Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100

Kommentarer

  1. Skarpsinnig reflektion. Gillar speciellt "Man ser kanske inte på filmen Ghost pga att man tror på spöken utan för att uppleva en kärlekshistoria starkare än döden."

    Detta får mig att själv fundera kring vad jag upplever då jag väljer att läsa en viss bok, vad symboliserar olika övernaturliga inslag och teman. Tror jag aldrig riktigt tänkt i dessa banor. Tack för att du får mig att tänka till :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…