Fortsätt till huvudinnehåll

Metta och Stiftelsen

Stiftelsetrilogin - Isaac Asimov

Universum kommer att gå under och de är ett faktum. Pykohistorikern Hari Seldon har med sina avancerade kalkyler räknat ut att det kommer att ske om fem hundra år och att det kommer att ta tusentals år innan tiden av totalt kaos är till ända. Gaal Dornick åker till Trantor för att hjälpa Seldon med en Encyklopedi som mänskligheten under dessa 500 år före undergången ska färdigställa för att perioden av kaos därefter ska bli så kort som möjligt. De upprättar Stiftelsen bestående av framstående personer som ska sammanställa Encyklopedin och så är projektet igång. 

Så långt allt gott. 

Nästa del i den första av tre böcker i trilogin handlar så om några helt andra, Seldon och Dornick är döda, vi är inte längre på Trantor och några nya snubbar med nya konstiga namn dyker upp. Jag är fortfarande kvar i första delen, hänger inte alls med i vad om händer och fattar inte alls vilka karaktärerna är. Jag försöker ändå, kommer till tredje delen i del ett och till den fjärde...och jag kan inte längre hålla reda på vem som är god, vem som är kejsaren och vem som är borgmästaren. Det blir alldeles för rörigt för mig och när jag väl läst klart hela första boken i trilogin så handlar andra delen om en helt annan del av universum med helt nya gubbar och planeter med konstiga namn som inte går att komma ihåg. 

Asimovs Stiftelsetrilogi är lite som Game of Thrones i rymden, allt handlar om makt, politik och relationer; alla vill få sina intressen tillgodosedda och få sin vilja igenom. Jag har medvetet undvikit att läsa GoT då jag är rädd att inte hänga med alls på grund av det enorma persongalleriet och de enormt komplicerade släktförhållandena och tyvärr har jag precis samma problem med Stiftelsen. Jag hänger helt enkelt inte med. 

Det är väldigt synd eftersom jag älskar Asimovs noveller i Jag, Robot, jag gillar hans avancerade och sofistikerade tankar om framtiden. Fast på tal om noveller, nu när jag läser lite om Stiftelsen på internet upptäcker jag att den först gavs ut i novellform, den gavs ut i åtta delar som följetång i en tidning. Helt plötsligt faller några pusselbitar på plats för mig. Kanske borde jag helt enkelt börja om och läsa den i de åtta delar som den var indelad i från början? Ha en paus mellan varje del och hinna smälta varje episod emellan? Jag tänker inte ge upp helt riktigt än i alla fall!





Kommentarer

  1. Åh vad synd! De här böckerna är något av det bästa jag läst. Nu var det väldigt längesedan, men de ligger fortfarande ganska ohotade i toppen av sci fi-listan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror att jag gick in med helt fel förutsättningar...

      Radera
  2. Har aldrig läst dessa, har försökt men tyckte de var tråkiga. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha det är okej Fia, man får tycka det ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.