Fortsätt till huvudinnehåll

Ett äventyrsspel som spelas med kort

Card City Nights

Finns på Android, iOS och Steam
Ute nu!

Du har precis flyttat in i en ny stad, du får en kortlek som välkomstpresent och i din flyttiver beger du dig självklar ut för att se dig omkring. Det första som händer är att du stöter på en Fishbun, en blå figur som inte är särskilt talför, men han vill gärna spela kort med dig. Det visar sig att din nya hemstad är full av äventyr och kortspelare, var du än går finns det nya saker att upptäcka och nya figurer att spela emot. 

Själva kortspelet är väldigt enkelt, det gäller att koppla ihop tre kort med hjälp av olika pilar på korten. Det finns tre olika typer av kombinationer man kan göra: attack där man anfaller motståndarens kort eller liv, stamina där man fyller på sitt eget liv och så kan man återuppliva ett eget kort som blivit anfallet. Det finns flera olika sätt att vinna över motståndaren, dennes liv kan ta slut, få slut på ställen att lägga ut kort eller så kan korten helt enkelt ta slut. Det finns otroligt många kort att samla på och ofta har kort en liten twist så som att det kan ta bort ett motståndarkort bara man läger ut det på planen eller att det roterar ett halvt varv i början av varje omgång. Kombinationerna av kort i din kortlek är oändliga och en spelomgång blir sällan den anda lik. 
Miljöerna i spelet är väldigt häftiga med både spökhus, skateramp och shoppingcenter. Spelets karaktärer och framför allt spelkort är helt baserade på spelstudion Ludositys tidigare utgivna spel som Ittle Dew, Garden Gnome Carnage och Mama & Son. Om man klickar på mer info på sina kort kan man läsa mer om karaktären och spelet den kommer ifrån, antigen känner man igen karaktären eller så har man hittat ett helt nytt spel att testa! Spelet är beroendeframkallande, det är lätt hänt att man fastnar i "Bara en match till"-syndromet och sitter där i flera timmar. Storyn i spelet är väldigt mysig och otroligt rolig, ni som spelat Ludositys spel förut känner väl till deras sköna och lite kufiga humor och den fullkomligt exploderar i Card City Nights. Dialogerna är ironiska och kvicka och det finns många dolda skojigheter spelet igenom (tips: prata med karaktärer flera gånger!) 
Musiken i spelet är ett kapitel för sig. De väldigt sofistikerade låtarna finns inte bara i en uppsättning utan låtarna finns i två olika remixer. Ute i världen, inne i byggnader kan man njuta av svängiga jazztoner och om man så går in i en kortfight får man höra samma låt fast i en mer actionfylld hiphopremix. Det är ett helt genialt upplägg; när man är ute och bara glider runt sitter man och diggar lite soft och så fort man stöter på en motståndare taggar man till rejält! Soundtracket kan man faktiskt lyssna på i sin helhet på Spotify och iTunes så gör gärna det!

Jag ser gärna att spelet utökas med att man kan spela rena matcher utanför själva äventyret, både att man kan spela mot utvalda eller slumpmässigt utvalda karaktärer i spelet och online mot andra. Det vore riktigt roligt att spela kort mot riktiga personer, även om AI:n i spelet är bra. 

Jag vet inte om speltillverkarna inser detta men nu måste de släppa en DLC till Card City Nights varje gång de släpper ett helt nytt spel, eftersom alla deras spel ju finns representerade i korten, för man får väl inte lämna någon utanför va? Det finns stor potential till att fortsätta utveckla det här spelet helt enkelt. 

Spelstudion Ludosity drivs av min sambo Joel Nyström så en viss del partiskhet kan finnas i min recension, men jag har aldrig skrivit om något av deras spel tidigare just eftersom detta är det första som verkligen passat mig som spelare. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.