Fortsätt till huvudinnehåll

Den korrupta politikereliten - del 2

House of Cards
I rollerna: Kevin Spacey, Robin Wright, Michael Gill m.fl. 
Säsong två är ute nu på Netflix. 

Frank Underwood har snabbt klättrat i rang i Washington genom manipulation, fulspel och bokstavligen genom att kliva över lik. Frank och hans bundsförvanter döljer sin inblandning i Peter Russos så kallade självmord samtidigt som han kommer president Walker allt närmare. Han blir hastigt utsedd till vicepresident och hans makt ökar allt mer. Claire Underwood, Franks fru,  har en stämning på sig från en före detta anställd men hamnar i värre trubbel med gamla minnen från sexuellt utnyttjande och med en affär med en känd fotograf. Ja, paret Underwood vill komma till toppen och är beredda att göra vad som helst för att nå toppen och då menar jag vad som helst. 

Säsong två av dundersuccén om USA:s makthavare drar igång med ett riktigt brak. De som försöker lägga näsan i blöt i Franks affärer försvinner på ett eller annat sätt och paret Underwood blir allt mer utsatta för offentlighet tack vare vicepresidentsposten. Men det finns en gnutta mänsklighet hos dem att klamra sig fast vid. Franks revbenskock Freddy är en karaktär som han aktar högt och som också hamnar i rampljuset på gott och ont. Claire engagerar sig i ett offer för sexuellt utnyttjande som berör henne stort och Franks närmaste man Doug Stamper gör ett och annat felsteg tack vare sitt intresse för den före detta prostituerade Rachel. Frank Underwood balanserar hela tiden på en fin lina mellan att bli den mäktigaste personen i världen och att hamna i fängelse och det är inget annat än ett beroendeframkallande äckel som man inte kan sluta följa. 

Säsong två tar väl vid där första säsongen startade och vi känner så klart igen karaktärerna men samtidigt är allt annorlunda tack vare Franks nya position i vita huset. Om jag nu ska klaga på något så skulle det väl då vara att inte blir riktigt lika spännande längre på grund av just Franks nya position. Jag tyckte det var mer obehagligt när han manipulerade någon stackare som sedan påverkade presidenten i rätt riktning men nu när han själv direkt manipulerar presidenten går det inte riktigt lika mycket under huden på mig som förut. Men Frank och Claire är mer avskyvärda än någonsin och jag ser fram emot säsong tre. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…