Fortsätt till huvudinnehåll

Och så fick berättelsen om Engelsfors sitt slut.

Nyckeln - Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

OBS om du inte läst Cirkeln och Eld så varnar jag er för spoilers från dessa i texten nedan. 

De utvalda är nu endast fyra kvar efter Idas heroiska död. De vet att undergången är nära, den kommer att vara över dem inom en väldigt snar framtid. Tecknen på apokalypsen börjar visa sig och de utvalda är ingenstans i närheten av att lista ut hur man stänger portalen. Känslorna svallar inom gruppen, några är kära i varandra och några blir ovänner. Minoo, som inte hade några krafter från början, visar sig vara riktigt mäktig och de andra blir allt mer kraftfulla och får nya krafter ju närmare undergången kommer. Samtidigt bildar Rådet sin egen cirkel som ska ha större möjlighet att stänga portalen eftersom de utvalda inte längre är fulltaliga och inte kan ha en chans. men de utvalda ger sig inte, de tänker följa sitt uppdrag ända till slutet. 

Första boken om tonårshäxorna gav oss läsare en introduktion till en värld där det fanns magi. Vardagen fanns där men det fanns även något mer. Det hintades om vad som komma skulle och i del två exploderade det. Det var spänning, det var ny magi, det var relationer, det fanns allt. Sedan kom del tre och alla väntar så klart med bitterljuv spänning för man vill inte att det ska ta slut men man vill ändå veta hur det går. Tyvärr fann jag mig i en situation där jag inte kunde vänta på att det skulle ta slut. Den sista delen, långt över 800 sidor var lång, långsam, upprepande och inte särskilt spännande. Det var samma gamla vändor, samma gamla relationsproblem och samma gamla magi. Det är alldeles för mycket som förklaras flera gånger om, boken må vara lång men läsaren hinner inte glömma vilka som gjort slut och vem som varit ihop med vem flera gånger under berättelsens gång så det behövs inte förklaras gång på gång. Jag pustade högt när den femtielfte personen fick förklaring på varför Vanessa och Linnea gjort slut. Det är inget fel på själva berättelsen och dess utgång men det kunde kortats ner till säkert 500 sidor och blivit så mycket bättre och mer spännande eftersom intrigen hade hållit ihop mer.  Helt okej avslut alltså, men jag önskar att förlaget kapat ner lite mer. 

Köp boken här eller här

Läs mina tidigare inlägg om Cirkeln, Eld och Berättelsen från Engelsfors


Kommentarer

  1. Jag tycker också att den blev på tok för lång. För övrigt var den bra, ett värdigt avslut på en fantastisk trilogi.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.