Fortsätt till huvudinnehåll

Om att leva i samma stadsdel i 86,5 år

I've lived in east London for 86 1/2 years - Martin Usborne
I like to go to the library on Monday, Tuesday and... well I can't always promise what days I go. I like to read about places in the world. I also read a book called The Life of stars. Do you know Nicolas Cage? He is half german and half Italian. The problem is that nowadays you have to get a girls in to bed to be a star. All the girls are dressed scantily now, ain't it? Audrey Hepburn never dressed scantily. James Cagney never was about sleeping with the girls. What about Joe Pesci? Where are his parents from? I should look it up.   

Kanske minns ni att jag för ett tag sedan var eld och lågor över ett kickstarterprojekt som handlade om fotoböcker från östra London. Projektet blev lyckat och nu har böckerna äntligen anlänt. Det lilla förlaget Hoxton Mini Press har som ambition att göra knasiga böcker fulla av själ som man ska vilja ha i sin bokhylla för alltid och jag måste säga att de med första omgången lyckats med bravur. 

Den 86,5 år unge Joseph Markovitch har bott i östra London i hela sitt liv och har aldrig haft en tanke
på att lämna stadsdelen. Han gillar att läsa om världen, han har tillverkat väskor även om förmannen var ett arsle och han önskar att han hade varit balettdansare. Han funderar över varför folk inte längre bär hatt, han är inte å förtjust i modern konst och han är jude men går i den kristna kyrkan då människorna där är trevligare. Han är en fantastisk personlighet med så mycket erfarenhet trots det begränsade områden han levt i. Han är en otroligt varm och eftertänksam. 

Det här är en obeskrivbart underbar dokumentärbok om den här mannen. Martin Usborne har med
Foto: Martin Usborne
sina bilder verkligen lyckats fånga stämningen och han har satt ihop det så bra med citaten från Joseph. Jag läser i förordet att det här är tredje versionen av dokumentet som från början bara var en liten folder. Den sålde så bra att Joseph kunde köpa sig nya skor, jackor, en ny radio och allt han kunde tänkas behöva. Jag läser också att det antagligen inte blir mer än en tredje version eftersom Josephs hälsa vacklar, han har fått flytta in på hem och kan inte följa med Martin på bio längre. Jag gråter mig igenom varenda ord, varenda mening, försöker desperat klamra mig fast vid varje sekund av läsningen och bara njuta av den för att kunna insupa så mycket av den här fantastiska människan innan han går bort. Jag läser också i förordet att Martin inte hade några planer på att bli vän med Joseph men att det var helt oundvikligt och så känner jag med. 

Jag är så glad att jag backade det här projektet och jag är så berörd av den här boken att jag skulle kunna utropa att det är årets bästa läsupplevelse och faktiskt en av de bästa någonsin. Läs för guds skull, läs!

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo