torsdag 12 december 2013

Om att leva i samma stadsdel i 86,5 år

I've lived in east London for 86 1/2 years - Martin Usborne
I like to go to the library on Monday, Tuesday and... well I can't always promise what days I go. I like to read about places in the world. I also read a book called The Life of stars. Do you know Nicolas Cage? He is half german and half Italian. The problem is that nowadays you have to get a girls in to bed to be a star. All the girls are dressed scantily now, ain't it? Audrey Hepburn never dressed scantily. James Cagney never was about sleeping with the girls. What about Joe Pesci? Where are his parents from? I should look it up.   

Kanske minns ni att jag för ett tag sedan var eld och lågor över ett kickstarterprojekt som handlade om fotoböcker från östra London. Projektet blev lyckat och nu har böckerna äntligen anlänt. Det lilla förlaget Hoxton Mini Press har som ambition att göra knasiga böcker fulla av själ som man ska vilja ha i sin bokhylla för alltid och jag måste säga att de med första omgången lyckats med bravur. 

Den 86,5 år unge Joseph Markovitch har bott i östra London i hela sitt liv och har aldrig haft en tanke
på att lämna stadsdelen. Han gillar att läsa om världen, han har tillverkat väskor även om förmannen var ett arsle och han önskar att han hade varit balettdansare. Han funderar över varför folk inte längre bär hatt, han är inte å förtjust i modern konst och han är jude men går i den kristna kyrkan då människorna där är trevligare. Han är en fantastisk personlighet med så mycket erfarenhet trots det begränsade områden han levt i. Han är en otroligt varm och eftertänksam. 

Det här är en obeskrivbart underbar dokumentärbok om den här mannen. Martin Usborne har med
Foto: Martin Usborne
sina bilder verkligen lyckats fånga stämningen och han har satt ihop det så bra med citaten från Joseph. Jag läser i förordet att det här är tredje versionen av dokumentet som från början bara var en liten folder. Den sålde så bra att Joseph kunde köpa sig nya skor, jackor, en ny radio och allt han kunde tänkas behöva. Jag läser också att det antagligen inte blir mer än en tredje version eftersom Josephs hälsa vacklar, han har fått flytta in på hem och kan inte följa med Martin på bio längre. Jag gråter mig igenom varenda ord, varenda mening, försöker desperat klamra mig fast vid varje sekund av läsningen och bara njuta av den för att kunna insupa så mycket av den här fantastiska människan innan han går bort. Jag läser också i förordet att Martin inte hade några planer på att bli vän med Joseph men att det var helt oundvikligt och så känner jag med. 

Jag är så glad att jag backade det här projektet och jag är så berörd av den här boken att jag skulle kunna utropa att det är årets bästa läsupplevelse och faktiskt en av de bästa någonsin. Läs för guds skull, läs!

Köp boken här eller här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar