Fortsätt till huvudinnehåll

Mannen och kvinnan som fick sex att komma ut ur garderoben

























Masters of sex
I rollerna: Michael Sheen, Lizzy Caplan, Caitlin FitzGerald, Nicholas D'Agosto m.fl.
Säsong 1 går att följa via HBO Nordic

William Masters (Michael Sheen) är en framstående gynekolog, han lyckas göra barnlösa med barn och klarar komplicerade förlossningar galant. Han känner dock att hans kall är ett annat, han vill utforska den mänskliga sexualiteten genom vetenskapliga studier. Han börjar genom att tjuvkika genom hål i väggen på bordeller men finner snart att det inte ger några konkreta resultat. Han anställer den frånskilda tvåbarnsmodern Virgina (Lizzy Caplan) som definitivt inte är pryd och tillsammans undersöker de människor som onanerar och så småningom par som har sex. Det är 1950-tal, världen är fortfarande ganska främmande för sex men de unga är inte blyga. Samtidigt försöker Masters göra sin fru (Caitlin FitzGerald) gravid, ta itu med minnen från barndomen och stångas med ledningen på sjukhuset som inte anser att hans forskning är just forskning. Virginia kämpar för att vara en god mor och för att samtidigt jobba för att kunna betala för mat och tak över huvudet. 

Det kan tyckas att det är ganska konstigt att se på en TV-serie som handlar om vad sex är. dryga femtio år senare vet gemene man ganska mycket och det är väl kanske inte så chockerande för oss. Samtidigt kanske det låter lite tunt att basera en serie helt på just detta som vi ju redan vet ganska mycket om. Men det är intressant att följa den här duon som så envist och ogenerat genomför sina tester för att ge den moderna människan mer njutning av livet. Och det är viktigt att påminna sig själv att det inte var så många år sedan som det här var skämmigt, även inom äktenskapet. Det finns många fantastiska karaktärer, som faktiskt gör mer än har sex, jag gillar speciellt Virginia som spelas av Lizzy Caplan. Det är en härlig tid inom både reproduktionsmedicin och sexualitet och det är häftigt att följa denna då unga vetenskap. 

Jag är fullt medveten om att Masters på äldre dagar bedrev kliniker för att omvända homosexuella, vilket han verkar ha gjort i god tro om att de behövde hjälp, det handlade inte om något hat. Han verkar ha haft en mycket liberal syn på sexualitet och han gjorde trots allt mycket för att det sexuella skulle komma ut ur garderoben så han är en figur väl värd att kolla in. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …