Fortsätt till huvudinnehåll

Kim Leine - 2013 års Nordiska rådet-pristagare i litteratur.

Stort grattis och hurra! Jag borde omgående läsa Profeterna vid Evighetsfjorden men jag delar med mig av min recension av Tunu under tiden:



 

Tunu - Kim Leine

På Grönland är det mört och kallt. Naturen är obeveklig, den är varken enkelt att leva i eller rik på mat. Mitt i det här bor det ett flertal originella personer och det är dessa som utgör stommen i berättelsen Tunu av Kim Leine. 

I centrum står den danska sjuksköterskan Jesper, han behandlar allt från skrapsår och graviditeter till frysskador tandvärk. Stormarna gör att det inte alltid går att evakuera patienterna till storstadens sjukhus utan han får vara kreativ. Han behandlar en HIV-positiv kvinna, en småväxt tjej som är havande, en man med lungcancer och Jesper söker själv desperat efter kärleken. 

Jag kan inte annat än säga att jag fullkomligt älskar den här boken. Miljön, de korta berättelserna ur flera olika karaktärers synvinkel och insynen i en värld som för mig är nära men ändå så långt bort. Som islänning är va van vid naturens hårda sida med stormar, kyla, vulkanutbrott och så vidare, men jag är från huvudstaden och känner inte till något om säljakt eller att ransonera med potatis efter säsong. På bokmässan sa Sjón att Grönland borde vara nästa heta nordiska stjärna på litteraturhimlen och jag kan inte annat än säga att jag vill ha mer. Det här är en helt ny kulturell värld för mig, det känns lite som att jag upptäckt en helt ny världsdel. Ska jag säga något negativt om den så stör jag mig en del på den extrema otro som finns i det här lilla samhället, jag vill inte tro att det skulle kunna vara så här utbrett som det är. 

Jag måste läsa mer av Kim Leine, det är en sak som är säker. 

Det här inlägget publicerades ursprungligen 17/11 2012 här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…