Fortsätt till huvudinnehåll

Kim Leine - 2013 års Nordiska rådet-pristagare i litteratur.

Stort grattis och hurra! Jag borde omgående läsa Profeterna vid Evighetsfjorden men jag delar med mig av min recension av Tunu under tiden:



 

Tunu - Kim Leine

På Grönland är det mört och kallt. Naturen är obeveklig, den är varken enkelt att leva i eller rik på mat. Mitt i det här bor det ett flertal originella personer och det är dessa som utgör stommen i berättelsen Tunu av Kim Leine. 

I centrum står den danska sjuksköterskan Jesper, han behandlar allt från skrapsår och graviditeter till frysskador tandvärk. Stormarna gör att det inte alltid går att evakuera patienterna till storstadens sjukhus utan han får vara kreativ. Han behandlar en HIV-positiv kvinna, en småväxt tjej som är havande, en man med lungcancer och Jesper söker själv desperat efter kärleken. 

Jag kan inte annat än säga att jag fullkomligt älskar den här boken. Miljön, de korta berättelserna ur flera olika karaktärers synvinkel och insynen i en värld som för mig är nära men ändå så långt bort. Som islänning är va van vid naturens hårda sida med stormar, kyla, vulkanutbrott och så vidare, men jag är från huvudstaden och känner inte till något om säljakt eller att ransonera med potatis efter säsong. På bokmässan sa Sjón att Grönland borde vara nästa heta nordiska stjärna på litteraturhimlen och jag kan inte annat än säga att jag vill ha mer. Det här är en helt ny kulturell värld för mig, det känns lite som att jag upptäckt en helt ny världsdel. Ska jag säga något negativt om den så stör jag mig en del på den extrema otro som finns i det här lilla samhället, jag vill inte tro att det skulle kunna vara så här utbrett som det är. 

Jag måste läsa mer av Kim Leine, det är en sak som är säker. 

Det här inlägget publicerades ursprungligen 17/11 2012 här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…