Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris: Två noveller från Collings förlag

På äldre dagar har jag sett större nöje i att se på TV-serier än att se på filmer. Jag känner mig lite kluven i anledningen för dels känner jag att ett avsnitt av en serie allt som oftast är kortare än en film, dels kan en serie fånga mig mycket mer eftersom handlingen kan spridas ut över en mycket längre tid. Det senare förutsätter så klart att det är en sådan där följetångserie och inte en serie av fristående äventyr med samma karaktärer. 

Hur är det då med böcker? Hur ofta läser man en berättelse som går i en handvändning, som man kan läsa från pärm till pärm under söndagsfrukosten? Det händer i alla fall mig väldigt sällan. De få gånger jag läser noveller blir det i samlingsform, för jag känner mig tvungen att läsa en bok från pärm till pärm. Men vad händer om man bara har en novell, ingen samling? En helt ny värld öppnar sig för mig, det här passar mig och min stressiga vardag ypperligt. 

Den första novellen jag läser är Alter Ego av Adam Hansson. En 36-årig man lever efter sina egna principer och arbetar på en reklambyrå som något av en hot shot. Men vad händer när det förflutna helt plötsligt står i samma mötesrum?

Den här novellen känns lite som en liten Spin-off till TV-serien Mad Men, ett litet miniavsnitt i svensk tappning. Kanske är det så för att jag inte är särkilt hemma reklambranschen men det kan också bero på att det förekommer ett Mad Men-citat i början och det refereras även till serien i texten. Men vad gör det? Jag gillar Mad Men. Det är en kvick dialog och det finns ett underliggande spänningsmoment. 

Köp novellen här eller här

Den andra novellen jag läser är Den nya Isabel av Katherine Mansfield. Under en tågresa hem funderar William över vad han ska köpa för presenter till sina två pojkar. Godis, leksaker, eller kanske frukt? Samtidigt funderar han över sitt förhållande till frun Isabel, är hon lycklig? Och vad är det egentligen för folk som hon alltid umgås med?

Det här är en riktig klassiker, det är engelsk landsbygd på 20-talet och det är sommar. Språket är underbart och i varje mening kan man ana en hint av hur det här parets relation faktiskt är. Översättaren Camilla Jacobsson skriver i inledningen till novellen att hon avundas oss som nu stod inför vårt första möte med Mansfield, och jag måste säga att jag är oerhört sugen på att läsa mer. 

Köp novellen här eller här

Vad har då dessa två noveller gemensamt? Ingenting! Och det är fantastiskt att jag lyckats ta del av två berättelser på samma kväll. 

Det här inlägget publicerades ursprungligen 29/5 2012 och är en del i dagens Novellbonanza. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …