Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris: Pretty Monsters - Kelly Link

En snål, halvkass poet gräver upp fel grav i jakt på dikter han skänkte sina döda flickvän. Ungdomar som passar upp på de till synes osynliga trollkarlarna i Perfil. En TV-serie som utspelar sig på ett bibliotek som sänds på oförutsedda tider. En handväska som rymmer en hel by om man öppnar den på rätt sätt. Ett tvillingpar som gillar att leka döda.

Ja, Kelly Links novellsamling innehåller onekligen en hel del fantastiska berättelser. Det är som att uppleva en salig blandning av Tim Burton, David Lynch, Terry Pratchett, Harry Potter,  bröderna Grimm och en hel del annat. Det är finurligt, roligt, vasst och helt komplett galet. Den är mycket lättläst och jag kan tänka mig att det är en bok som lockar många läsare som i vanliga fall inte läser så mycket. 

Min absoluta favorit i samlingen är så klart den om biblioteksserien där det förekommer en hel del boknörderi så som bibliotek, bibliotekarier och förbjudna böcker.Och så bör det såklart nämnas att Shaun Tan illustrerat boken med sina fantastiska bilder. 

Jag ar dock lite svårt att komma in i boken. Den griper inte riktigt tag i mig, trots att alla dessa fantastiska element finns där och att jag borde älska. Jag tror att problematiken ligger i det berömda tog-slut-för-snabbt-syndromet, även kallat jag-vill-ha-mer-syndromet. Jag hade gärna sett att varenda berättelse blev en roman i sig, för jag vill ha mer, mer, mer! När jag skulle påbörja nästa novell var jag fortfarande helt inne i den föregående och kunde inte tro att den var slut. Jag inser dock att jag älskar alla de fem berättelserna och kan knappt vänta på del två som kommer ut i oktober. Vad som här började som kritik blev i stället någon slags hyllning och en liten hint till författarinnan om att hon SKA skriva mer och längre berättelser. Som det kan gå!

Det här inläggen publicerades 16/4 2012 och är en del i dagens Novellbonanza. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…