Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris: Pretty Monsters - Kelly Link

En snål, halvkass poet gräver upp fel grav i jakt på dikter han skänkte sina döda flickvän. Ungdomar som passar upp på de till synes osynliga trollkarlarna i Perfil. En TV-serie som utspelar sig på ett bibliotek som sänds på oförutsedda tider. En handväska som rymmer en hel by om man öppnar den på rätt sätt. Ett tvillingpar som gillar att leka döda.

Ja, Kelly Links novellsamling innehåller onekligen en hel del fantastiska berättelser. Det är som att uppleva en salig blandning av Tim Burton, David Lynch, Terry Pratchett, Harry Potter,  bröderna Grimm och en hel del annat. Det är finurligt, roligt, vasst och helt komplett galet. Den är mycket lättläst och jag kan tänka mig att det är en bok som lockar många läsare som i vanliga fall inte läser så mycket. 

Min absoluta favorit i samlingen är så klart den om biblioteksserien där det förekommer en hel del boknörderi så som bibliotek, bibliotekarier och förbjudna böcker.Och så bör det såklart nämnas att Shaun Tan illustrerat boken med sina fantastiska bilder. 

Jag ar dock lite svårt att komma in i boken. Den griper inte riktigt tag i mig, trots att alla dessa fantastiska element finns där och att jag borde älska. Jag tror att problematiken ligger i det berömda tog-slut-för-snabbt-syndromet, även kallat jag-vill-ha-mer-syndromet. Jag hade gärna sett att varenda berättelse blev en roman i sig, för jag vill ha mer, mer, mer! När jag skulle påbörja nästa novell var jag fortfarande helt inne i den föregående och kunde inte tro att den var slut. Jag inser dock att jag älskar alla de fem berättelserna och kan knappt vänta på del två som kommer ut i oktober. Vad som här började som kritik blev i stället någon slags hyllning och en liten hint till författarinnan om att hon SKA skriva mer och längre berättelser. Som det kan gå!

Det här inläggen publicerades 16/4 2012 och är en del i dagens Novellbonanza. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo