Fortsätt till huvudinnehåll

Favorit i repris: Merethe x 2


Jag har verkligen fastnat för novellen som format på sistone och nu när jag varit sjuk och inte orkat ta tag i en hel bok har jag verkligen tagit tag i det. Man kan se en enstaka novell som en bra ingång till ett författarskap man man kan även läsa flera för att inför ens ögon se det gemensamma och se ett författarskap ta form. Det är just vad jag gjort med 2012 års Nordiska rådet-pristagare Merethe Lindström.

Det måste ha varit ensamt där handlar det om en man som åker flygplan där de delar med sig av sina hemligheter. Hur mycket kan man anförtro en främling? Är det kanske rent av en fördel att inte känna den man berättar sina hemligheter för?

Kyssen åker huvudpersonen till en lägenhet för att ta han om en hemlös katt och får flashback, hon har varit här tidigare. Det var här hon fick sin första kyss av en pojke hon aldrig mötte igen. Vad hände honom? Är han gift och har barn? Och vad gick egentligen fel i det där förhållandet som tog slut för ett år sedan med den där kollegan?

Dessa båda noveller kommer från en novellsamling som heter Gjestene som inte finns översatt i sn helhet utan är utgivna av Collings Förlag respektive Novellix inför bokmässan med nordiskt tema. Det som genast slår mig efter att ha läst dessa två är Merethes sätt att väva in flera trådar i en berättelse och det är det som jag verkligen gillar. Det är trots allt så livet fungerar, det är inte bara en handling som sker åt gången, vi funderar på vad vi ska äta till middag samtidigt som vi funderar över första kyssen. Samtidigt är språket enkelt men träffande, inga utsvävningar men väl valda formuleringar. Det ska bli riktigt roligt att läsa en hel roman av Merethe Lindström och se dessa egenskaper utvecklas i ett längre format.

Det här inlägget publicerades ursprungligen 10/12 2012 och är en del i dagens novellbonanza. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo