Fortsätt till huvudinnehåll

Den enskilda novellen

Novellen är så klart ett ypperligt format för att få med en berättelse i en tidning eller i en antologi. Kafka fick till exempel en hel del noveller publicerade i tidningar. Jag var mycket förtjust i tidningen Frida Story i mina tidiga tonår. Boktidningen Books & Dreams avslutar varje tidning med en novell av olika författare. Att enbart ge ut en novell för sig själv ar väl känts ganska konstigt och meningslöst men på senare år har det hänt ganska mycket på det planet. Vi har mer och mer gått in i en digital underhållningsvärld och med smartphones och surfplattor kommer nya vanor och behov. Den enskilda novellen har gjort stora framsteg i världen, Amazon kör något de kallar Kindle singles som kan vara både fiktion och reportage och kostar en till några dollar styck. Och hur ser det ut på den svenska marknaden?  

Det stora lilla förlaget Novellix har med stormsteg erövrat Sverige med stor bravur. De ger ut fyra noveller i taget med både etablerade författare och nya talanger, både svenska och utländska. De har även gett ut novellfyror på olika teman så som en tysk fyra lagom till bokmässan 2011 då det var just tyskt tema och klassikerfyror med Selma Lagerlöf Hjalmar Söderberg. Deras noveller är fantastiskt snygga att ha i bokhyllan eller att ge bort, perfekta att läsa när man bara vill ha något snabbt att njuta av. Men de ger även ut sina noveller digitalt, perfekt att läsa i mobilen om man sitter fast på ett stillastående tåg eller när man väntar på bussen. Tycker man att det är pyttigt att läsa på sin mobil så kan man även lyssna på flera av deras noveller som e-bok, några finns till och med på Spotify. Det här förlaget ligger helt rätt i tiden!

Några andra förlag som förstått det här med enskilda noveller är Collings förlag, som gett ut singlar av D.H. Lawrence och Katherine Mansfield och Mix förlag som nu är ett digitalt förlag som gett ut bl.a. Helena Dahlgrens Kallelsen


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Litteraturvetarskola del 8 - "Berättare och berättelsenivåer"

När man läser en bok kan känslan av att man lyssnar på en röst infinna sig. En text kan berättas på många olika sätt och just berättaren kan vara bland det mest intressanta att analysera i en roman, enligt mig. 

Vi kan börja med att två olika typer av berättares hållning: telling och showing. Telling innebär att framställningen är indirekt förmedlad, återberättad eller summerad av en påtagligt närvarande berättare. Showing däremot är mer av en dramatisk framställning av händelser och repliker där berättaren tycks försvinna. 
Precis som att en berättelse kan ha en mer eller mindre närvarande berättare kan den även ha en mer eller mindre synlig lyssnare. Och då menar man inte läsaren utan karaktären som berättarens ord är riktade till. 
Det finns ingen berättarlös berättelse. Det som dock kan skilja berättare åt är de mängden och arten av spår som de lämnar efter sig. Det kan röra sig om en relation plus kommentar, eller bara relation. 
Här är det viktigt att inte blanda ihop berättare …