Patrick Fort har Asbergers Syndrom. Det gör att han har svårt att förstå sig på andra människor, deras känslor och de sociala reglerna för hur man uppför sig. Han har också svårt att förstå döden. Ända sedan han som liten pojke såg sin far bli påkörd och avlida har han försökt besvara frågan; vart tar man egentligen vägen när man dör? Han tar hem små döda djur och dissekerar dem, men han kommer inte närmare svaret för det. Som 18-åring börjar han läsa anatomi, då han antar att han måste dissekera en människa för att förstå vad som händer med just en människa efter döden. I dissektionssalen stöter han dock på en rad andra underligheter. Den kropp han undersöker visar tecken på en helt annan dödsorsak än den som finns registrerad. Ingen verkar dock vilja lyssna på Patrick när han påpekar detta; tvärtom verkar någon vilja hindra honom från att ta reda på sanningen.
Ända sedan jag läste Mörk Jord har jag väntat på en lika bra bok från Belinda Bauer. De efterföljande Shipcot-böckerna har varit bra, men inte alls av samma gåshud-kan-inte-sluta-läsa-kaliber som den första. Nu har hon dock gjort det igen! Betraktaren är helt fantastiskt bra. Bauer är otroligt duktig på att bygga upp en stämning och beskriva karaktärer, man får en enorm känsla för Patrick och hans svårigheter att interagera med andra människor, samt hans strävan att ta reda på vart hans far egentligen tog vägen när han dog.
Parallellt med Patricks sökande finns en berättelse från en koma-avdelning på ett sjukhus. Här händer det konstigheter, vill jag lova! Självklart knyts dessa två historier ihop framåt slutet, på ett alldeles hisnande sätt. Mot slutet av boken kommer dessutom en helt oväntad twist som gör att jag tappar hakan ända ner till knäna.
Dock finns en liten bi-story i boken, som handlar om en av de anställda på avdelningen, som aldrig avslutas. Den slutar liksom mitt i en otroligt spännande vad-sjutton-ska-hända-nu-scen och sedan får man aldrig veta hur det går. Detta är det enda negativa med boken, jag avskyr trådar som lämnas lösa.
På det stora hela; en helt underbart mörk och stämningsfull bok. Jag önskar jag kunde radera den ur mitt minne så jag kan läsa den igen. Jag avundas er som inte läst den - ni borde verkligen göra detta snarast! Ni kan hitta den här eller här.
Ända sedan jag läste Mörk Jord har jag väntat på en lika bra bok från Belinda Bauer. De efterföljande Shipcot-böckerna har varit bra, men inte alls av samma gåshud-kan-inte-sluta-läsa-kaliber som den första. Nu har hon dock gjort det igen! Betraktaren är helt fantastiskt bra. Bauer är otroligt duktig på att bygga upp en stämning och beskriva karaktärer, man får en enorm känsla för Patrick och hans svårigheter att interagera med andra människor, samt hans strävan att ta reda på vart hans far egentligen tog vägen när han dog.
Parallellt med Patricks sökande finns en berättelse från en koma-avdelning på ett sjukhus. Här händer det konstigheter, vill jag lova! Självklart knyts dessa två historier ihop framåt slutet, på ett alldeles hisnande sätt. Mot slutet av boken kommer dessutom en helt oväntad twist som gör att jag tappar hakan ända ner till knäna.
Dock finns en liten bi-story i boken, som handlar om en av de anställda på avdelningen, som aldrig avslutas. Den slutar liksom mitt i en otroligt spännande vad-sjutton-ska-hända-nu-scen och sedan får man aldrig veta hur det går. Detta är det enda negativa med boken, jag avskyr trådar som lämnas lösa.
På det stora hela; en helt underbart mörk och stämningsfull bok. Jag önskar jag kunde radera den ur mitt minne så jag kan läsa den igen. Jag avundas er som inte läst den - ni borde verkligen göra detta snarast! Ni kan hitta den här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar