Fortsätt till huvudinnehåll

TV-serie: Siberia.

Vi har väl alla sett åtminstone något avsnitt av Robinson, eller den amerikanska varianten Survivor?



År 1908 händer något djupt i de avlägsnaste delarna av Sibirien. Nu, drygt 100 år senare, åker 16 deltagare i en ny reality-show dit för att kämpa mot naturen och mot varandra. De, eller den, som klarat vintern därute och är kvar i tävlingen till våren vinner 500 000 dollar. Reglerna? Det finns inga.

Strax efter att gänget kommit till Tunguska, den plats de skall leva på under tävlingstiden, händer en underlig olycka med dödlig utgång för en av deltagarna. De övriga deltagarna får möjligheten att avbryta tävligen och åka hem, men de flesta väljer att stanna. Dock börjar fler och fler underliga saker att hända. Först tror man att det är producenterna som arrangerar händelserna för att showen ska bli mer intressant, men snart inser man att så inte är fallet. Det verkar nämligen som om producenterna har gått upp i rök. Det är bara deltagarna kvar, och kameramännen. Vad som från början skulle bli ett roligt äventyr har helt plötsligt blivit blodigt allvar, en kamp på liv och död. Långt ifrån någon form av civilisation, utan möjlighet att kalla på hjälp, står deltagare och kameramän ensamma mot naturen.

Detta är en fiktionell serie, men det är otroligt snyggt och trovärdigt gjort som en riktig dokusåpa. Deltagarna känns äkta och spelar dessutom sig själva. Serien är baserad på fakta; det hände faktiskt något i Sibirien år 1908 som orsakade massdöd i området och sot och aska skymde solen under en lång tid. Man tror att det är det största nedslaget på jorden sedan dinosaurierna utrotades.
Siberia är helt otroligt spännande, och varje avsnitt slutar med en rejäl cliffhanger. Det är nästan omöjligt att tänka sig att behöva vänta en hel vecka på nästa avsnitt.
Det som känns overkligt med denna typen av serier och filmer, där någon i filmen filmar (tex Blair Witch Project och Cloverfield), har lösts väldigt snyggt i Siberia. Det faktumet att någon fortsätter filma trots alla hemskheter som utspelar sig runtom dem är inte särskilt troligt, men här finns en riktigt bra förklaring som känns trovärdig.
Ibland kan vissa scener kännas lite väl regisserade, men det är definitivt överkomligt eftersom resten är så otroligt, otroligt bra.

Jag kan inte nog rekommendera denhär serien. Jag började se den med viss skepsism, men den har verkligen fått mig extremt hooked. Jag räknar dagarna tills nästa avsnitt kommer!

Här kan ni se en trailer för serien:

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.