Fortsätt till huvudinnehåll

En katastrofal och ångestfylld uppväxtskildring

Helioskatastrofen - Linda Boström Knausgård

Ur Conrads huvud föds en 12-årig flicka. Han blir inlagd på mentalsjuhus för svår schitzofreni och flickan placeras i fosterhem. Anna, som familjen väljer att kalla henne, är som nyfödd och måste lära sig vad det är att vara människa. Hennes styvbröder hjälper henne på vägen och hon finner viss mening i att brodera med fostermodern och i familjens engagemang i nykterhetsrörelsen men hon saknar sin far. Hon börjar i hemlighet skriva brev till honom och försöker träffa på honom på biografen som han ibland får besöka. Men det finns någon inom henne som inte passar in i tillvaron och när hon så börjar "tala i tungor" är katastrofen inte långt borta. 

Man skulle kunna säga att den här korta romanen är indelad i två sektioner, den första handlar om identitet och om att hitta sin plats i en ny tillvaro medan den andra handlar om flickans insida och jag anar en liten spark i sidan på vården av psykiskt sjuka. Linda lider själv av bipolär sjukdom och har säkerligen erfarenhet av både bra och dålig vård. I början av romanen känner man hopp om att flickan ändå ska kunna anpassa sig till den värld som hon hamnat i men i den andra delen vet man inte om man hoppas att hon ska få somna in eller om det ens finns någon utväg. Med sitt poetiska språk lyckas författarinnan träffa en mitt i själen och till och med använda språket på ett nytt och kreativt sätt. Det påminner mig i viss mån både om Sofi Oksanen och Sara Stridsberg och några formuleringar får mig till och med att tänka på den fantastiske poeten Tomas Tranströmer. 

Det är inte bara formen som påminner mig om Sara Stridsberg utan de två författarinnorna har något mer gemensamt, nämligen att de använt sig av antikens berättelser i modern tappning. Stridsberg gjorde det i Medealand och Linda Boström Knausgård använder sig av Atenamyten. För er som inte känner till historien kring Atena så är det kortfattat som så att den grekiske guden Zeus åt upp en gravid kvinna som inuti honom byggde en rustning åt sin dotter. Zeus fick så en vansinnin'g huvudvärk och ur hans huvud föds så Atena, fullvuxen och med rustning på. Jag funderar ofta på hur man idag skulle behandla till exempel Heliga Birgitta eftersom hennes syner då ansågs som kommunikation med gud medan man nu antagligen hade spärrat in henne på slutenvården. Helioskatastrofen ger en viss mättnad till dessa funderingar hos mig samtidigt som den skapar enorm ångest över den stackars flickans öde. 

Läs gärna mina tankar om Linda Boström Knausgårds novellsamling Grand mal här.


Recex från Modernista

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…