tisdag 27 augusti 2013

En katastrofal och ångestfylld uppväxtskildring

Helioskatastrofen - Linda Boström Knausgård

Ur Conrads huvud föds en 12-årig flicka. Han blir inlagd på mentalsjuhus för svår schitzofreni och flickan placeras i fosterhem. Anna, som familjen väljer att kalla henne, är som nyfödd och måste lära sig vad det är att vara människa. Hennes styvbröder hjälper henne på vägen och hon finner viss mening i att brodera med fostermodern och i familjens engagemang i nykterhetsrörelsen men hon saknar sin far. Hon börjar i hemlighet skriva brev till honom och försöker träffa på honom på biografen som han ibland får besöka. Men det finns någon inom henne som inte passar in i tillvaron och när hon så börjar "tala i tungor" är katastrofen inte långt borta. 

Man skulle kunna säga att den här korta romanen är indelad i två sektioner, den första handlar om identitet och om att hitta sin plats i en ny tillvaro medan den andra handlar om flickans insida och jag anar en liten spark i sidan på vården av psykiskt sjuka. Linda lider själv av bipolär sjukdom och har säkerligen erfarenhet av både bra och dålig vård. I början av romanen känner man hopp om att flickan ändå ska kunna anpassa sig till den värld som hon hamnat i men i den andra delen vet man inte om man hoppas att hon ska få somna in eller om det ens finns någon utväg. Med sitt poetiska språk lyckas författarinnan träffa en mitt i själen och till och med använda språket på ett nytt och kreativt sätt. Det påminner mig i viss mån både om Sofi Oksanen och Sara Stridsberg och några formuleringar får mig till och med att tänka på den fantastiske poeten Tomas Tranströmer. 

Det är inte bara formen som påminner mig om Sara Stridsberg utan de två författarinnorna har något mer gemensamt, nämligen att de använt sig av antikens berättelser i modern tappning. Stridsberg gjorde det i Medealand och Linda Boström Knausgård använder sig av Atenamyten. För er som inte känner till historien kring Atena så är det kortfattat som så att den grekiske guden Zeus åt upp en gravid kvinna som inuti honom byggde en rustning åt sin dotter. Zeus fick så en vansinnin'g huvudvärk och ur hans huvud föds så Atena, fullvuxen och med rustning på. Jag funderar ofta på hur man idag skulle behandla till exempel Heliga Birgitta eftersom hennes syner då ansågs som kommunikation med gud medan man nu antagligen hade spärrat in henne på slutenvården. Helioskatastrofen ger en viss mättnad till dessa funderingar hos mig samtidigt som den skapar enorm ångest över den stackars flickans öde. 

Läs gärna mina tankar om Linda Boström Knausgårds novellsamling Grand mal här.


Recex från Modernista

Köp boken här eller här

2 kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...