Fortsätt till huvudinnehåll

Döden, döden, döden. Och de få som överlevde.

Torka aldrig tårar utan handskar 3: Döden - Jonas Gardell

Den fruktade bögpesten AIDS har funnits ett tag i Sverige. Man vet allt mer om sjukdomen och hur den smittar men situationen har inte blivit bättre ändå. Liken forslas fortfarande i svarta sopsäckar, sköterskorna tar knappt i patienterna ens med pincett och bögarna är kistbärare på den ena efter den andra begravningen. Reine är borta, Bengt tog sitt eget liv innan sjukdomen tog honom, Paul, Lars-Åke och Rasmus är döende. Och det finns ingen som kan göra något åt det. 

Så har den äntligen kommit, den avslutande delen i Jonas Gardells trilogi om AIDS på 80-talet i Sverige. Vi vet alla att de ska dö, det gjordes klart redan i första delen, men ändå är det oerhört svårt att läsa om processen och framför allt är det svårt att läsa om de anhörigas sätt att hantera situationen. På Bengts begravning ges det ett tal av en tjej som hans föräldrar tror varit hans flickvän, hans sanna identitet stannar hos böggänget som anonymt sitter mitt i salen. Den ena annonsen efter den andra ber om donationer till cancerfonden, ingen vill säga hur de egentligen har dött. Och de anhöriga vill inte veta av sina döda närståendes före detta liv, Benjamin får inte vara med på Rasmus begravning, han ska begravas i Värmland i familjegraven. 

Men den avslutande delen inger även visst hopp. Man kan till exempel se att ungdomarna i Bengts teatergrupp är allt mer öppna inför en alternativ sexualitet vilket bådar gott inför framtiden. Rasmus föräldrar är trots allt ganska tolererande, även om de gör något så oförlåtligt som att bannlysa Benjamin från begravningen. De har ändå accepterat Deras relation, de kallar Benjamin för sin son, för de vågar inte riktigt kalla honom svärson och svärdotter går ju inte. Även Benjamin är smittad av HIV men för hans del lyckades bromsmedicinerna komma. i början håller biverkningarna på att ta död på honom men så småningom måste han sadla om och inse att han inte ska dö utan att han ska leva, en omställning som i sig är svår nog utan att veta att i stort sett alla ens nära och kära är borta redan. Och vi vet ju så klart hur det har gått, även om vi inte är så toleranta som vi borde vara så är det i alla fall en bättre värld som bögarna lever i nu. 

Det känns skönt att trilogin är komplett och det blir mer som en helhet. Gardells sätt att berätta med hjälp av sina egna upplevelser och med hjälp av nyhetsartiklar och dylikt passar perfekt för den här berättelsen. Det finns mycket kärlek och mycket ångest i en salig blandning. Personligen kan jag tycka att hans sätt att beskriva både sex och sjukdomens symptom kan bli lite väl aggressivt ibland, men samtidigt är det skönt att han inte försöker försköna något, det är trots allt en faktisk samtidsskildring och ingen sliskig kärlekshistoria där alla får varandra på slutet. Jag är dock lite besviken på att vi inte fick mer av Pauls historia, även om han skildras en hel den genom de andras berättelser, men jag får väl vara nöjd med att han är den mystiske bögen han skildras (eller inte skildras) vara. 

Läs gärna mina tankar om del ett och två i serien. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…