Fortsätt till huvudinnehåll

Vem stal Mona Lisa?

Valfierno - Mannen som stal Mona Lisa - Martín Caparrós

Den 22 augusti 1922 hände något som i dag känns omöjligt, Leonardo da Vincis Mona Lisa försvann spårlöst från Louvren, allt som fanns kvar var en tom ram. Konstnärer som Picasso anklagades för stölden men eftersom tavlan stals då muséet hade stängt misstänkte man genast att någon anställd var involverad. Dock rann alla spår ut i sanden men två år senare upptäcktes den f.d Louvren-anställde Vincenzo Peruggia då han försökte sälja tavlan i Italien. Efter en kort turné i sitt forna hemland Italien kunde Mona Lisa, eller La Gioconda som italienarna säger, åter inta sin självklara plats på Louvren. konstkuppen är troligen det som gjort Mona Lisa till världens mest kända tavla så både tavlan och framförallt Louvren har tjänat en hel del på historien. 

Men varför stal han tavlan? Själv påstod han att han gjorde det ensam som en hämnd för att Napoleon stulit tavlan från italienarna. Han fick avtjäna ett års fängelse men blev också en hjälte i Italien. Dock fanns det en del misstankar om en större konstkupp, en förfalskningshistoria som involverade fler personer och fler tavlor men det spåret bevisades aldrig men det är det spåret som Martín Caparrós leder in läsaren på i sin roman om stölden av Mona Lisa. 

Många år efter konstkuppen kliver en man som kallar sig Eduardo de Valfierno fram och berättar sin
Mona Lisa där hon hänger bakom plexiglas
på Louvren idag. Foto: Metta Karlsson
historia för en journalist. Han har genomgått många identitetsskiften där han började som småtjuv i Argentina och slutade som en av världens största bedragare, bosatt i Paris. Det är inte bara en berättelse om århundradets konstkupp utan också en berättelse om identitet och klass. Ni ska inte tro att den på något sätt är en argentinsk dan Brown-historia utan den är nog snarare dess totala motsats. Det är en långsam och filosofisk berättelse där spänningen mer byggs upp i bakgrunden. 

Historien är berättad på ett ganska speciellt sätt, det är som sagt en huvudperson som berättar för en journalist. Det görs hopp mellan de olika identiteternas historier fram och tillbaka i tiden och journalisten hoppas ibland in och kommenterar eller ställer frågor i berättelsen. Ibland upprepas händelser och det är ärligt talat lite förvirrande. Ibland vet man inte om en ny person är en av Valfiernos identiteter eller om det faktiskt är en ny person i berättelsen. Det är lite som att läsa en lightversion av James Joyce Odysseus eftersom berättelsen är lite i tankeform där det blir något slags inre monolog som den här journalisten får ta del av. Mendet är en intressant och tankeväckande berättelse helt klart. 

Recex från Lethe

Köp boken här eller här.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.