Fortsätt till huvudinnehåll

Midsommargryning - Lars Wilderäng

Tio år har gått sedan Mellandagskriget, det krig där vi förlorade Gotland till Ryssland. Numera är Gotland en självständig republik, dock under ryssarnas kontroll. Livet i Sverige har i övrigt sakta men säkert återgått till det normala. Landet har byggts upp på nytt. Svenskarna börjar slappna av.

En man som dock inte har gått vidare och accepterat nederlaget är Erik. Han stred på Gotland under kriget för tio år sedan, och har sedan dess avancerat inom militären. Idag är han ÖB, och han har planer för att återställa vårt land till sitt forna jag. På midsommaraftonens morgon sätter han sin plan i verket; en militärisk statskupp för att få vår statsminister ur vägen, och snart har svenska trupper inlett strid för att återta Gotland.

Återigen har Lars Wilderäng skrivit en näst intill olidligt spännande bok. Den förra boken, Midvintermörker, målade upp ett scenario som kan bli en följd av att vi dragit ned på försvaret i vårt land. Den skrämde mig faktiskt - vilket säkerligen var en av Wilderängs avsikter (alltså, inte att skrämma just mig, men att påvisa vår hjälplöshet ifall exempelvis ryssen skulle gå till attack). Denna bok blir såklart inte lika verklig, eftersom den beskriver händelser som är en följd av ett krig som ju inte utspelats. Dock känns handlingen ändå autentisk. Karaktärerna, dialogen och händelserna är trovärdiga. Vi svenskar har svårt att föreställa oss att leva i en krigszon, men genom Wilderängs bok får man en obehaglig känsla av hur det faktiskt skulle vara.

Jag rekommenderar definitivt boken - men läs Midvintermörker först (om ni inte redan har gjort det, förstås).

Ni kan köpa boken antingen här eller här.

Ett stort tack till Massolit för en mycket bra recensionsbok!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…