Fortsätt till huvudinnehåll

En efterlängtad bok

NW - Zadie Smith

London myllrar av folk av olika slag. Vissa har det bra, andra har det dåligt ställt. I NW är det just nordvästra delen av staden som skildras och det är precis som vilken annan stad som helst fast ändå inte. Leah börjar känna av den biologiska klockan, Nathan har hamnat på gatan, Felix kan inte riktigt styra över sina kvinnobehov och Natalie bor i sitt drömhus. Folk med samma förutsättningar vid födseln hamnar i helt olika liv, vad eller vem är det som egentligen bestämmer hur ett värdigt liv är?

Zadie Smith skildrar, som alltid, London med sin säkra och fantastiska förmåga att alltid pricka rätt. Hennes beskrivningar är verkligen unika och så otroligt bra. Hon lyckas inte bara skildra miljön på ett nästan läskigt allvetande sätt utan hon är också fenomenal på att skildra relationer och mänsklighet. Dialogen, är precis som i verkliga livet, avbruten av annan dialog eller av att det händer något i omgivningarna men det flyter på helt perfekt. Smith lyckas även skildra en dialog och en relation mellan människor där man som läsare på något sätt sitter mitt i och riktigt känner när karaktärerna pratar förbi varandra, till och med när de själva inte märker det. Dessutom skildrar hon det absolut innersta och hemligaste på samma sätt som det enkla. Hon gör ingen skillnad på storheten eller vikten utan berättar allt likadant rakt upp och ner, från början till slut. Och Smith experimenterar en hel del med formen på ett intressant sätt, till exempel när man får ta del av en vägbeskrivning som ser ut att vara direkt kopierad från google maps. 

Dock faller jag inte riktigt för någon karaktär, så som man gjorde i till exempel Vita tänder. Det är väl kanske inte dåligt, eftersom boken ger såpass mycket annat, men jag hade ändå önskat mig att bli lite mer engagerad i enskilda karaktärer. 


Köp boken här eller här.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…