fredag 10 maj 2013

Vem bestämmer vilken litteratur som ska sparas?


Foto: SCANPIX
 I vår tid har många böcker en otroligt kort livslängd, det kommer ut så mycket att bokhandlarna inte kan ha kvar allt och tryckerierna kan inte trycka allt. En tio år gammal bok kan vara till synes omöjlig att få tag på men det går allt som oftast att göra. Biblioteken gör ett fantastiskt jobb i att se till så att utbudet är så stort som möjligt, antikvariat lika så. Det händer sällan att en titel jag vill läsa inte finns på biblioteket eller till exempel bokbörsen. Med e-boken på uppgång kan det också innebära mer tillgänglighet, även om det är en kostsam process att digitalisera redan utgivna böcker. Kontentan är att litteraturen finns alltid kvar, i en eller annan form, men så har det inte alltid varit.

I dag, den 10 maj 2013, är det exakt 80 år sedan det stora bokbålet i Berlin. Goebbels ropade med avsmak upp författarnas namn vars böcker allt eftersom slängdes på den gigantiska elden.  På listan över böcker som ska brännas står författare som Ernest Hemingway, Jack London, Sigmund Freud och Karl Marx, alla namn vi väl känner till idag, men tyvärr består listan även av namn vi aldrig har hört talas om. Vissa författare har helt enkelt försvunnit från historien tack vare bokbål som det i Berlin den 10 maj 1933.

Även om det finns vissa stollar som fortfarande får för sig att bränna viss typ av litteratur på bål så tror jag att det är väldigt svårt att utplåna en bok, och ännu mindre ett helt författarskap, idag. Tekniken gör det möjligt att skydda sig från det, kanske både på gott och ont. Kanske något att fundera över nästa gång man suckar över en bok man inte hittar i sin nätbokhandel utan måste söka på annat håll.

Läs även Ola Larsmos artikel om bokbålet i DN.

1 kommentar:

  1. Intressant fråga. Biblioteken rensar det som inte är populärt för tillfället.

    SvaraRadera