Fortsätt till huvudinnehåll

När kärleken har ett klart slut

Förr eller senare exploderar jag - John Green

Hazel är blott 17 år och kommer inte att leva länge till. Hon är ständigt kopplad till en syrgastub, hon har lungcancer. Hon går till en stödgrupp för unga med cancer misären är total och är snarare mer deprimerande än att leva ensam med sin cancer. Hazel träffar Augustus i gruppen, en kille som med största sannolikhet överlever sin cancer, och en episk kärlekshistoria uppstår. De läser böcker ihop, filosoferar om livet och bestämmer sig för att åka till Amsterdam. 

Jag måste erkänna att jag var rätt skeptisk till den här boken från början. Den var hyllad men när jag fick veta att den handlade om cancer tänkte jag att ännu en snyfthistoria om cancer kan väl inte ge mig något nytt? Men jag hade fel. John Green berättar om barncancer på ett sätt som känns verklighetstroget, inget förskönande av något utan ungdomar dör efter att både ha kissat å sig och mått riktigt dåligt. Tyvärr är det här en del av livet och det är genuint. Ett stort plus till karaktärernas litteraturintresse!

Och så var det det där med kärleken. Det är en fin historia, en mycket fin historia, om ungdomar som hjälper varandra genom helvetet. Det är ingen annan som kan förstå vad de går igenom, det gör de bäst själva. Lyckan gör att man som läsare för en stund glömmer bort det hemska, att de är döende, vilket jag föreställer nig att även karaktärerna i boken upplever, så väl de drabbade som deras familjer. Jag har tidigare läst Var är Alaska? av Green och jag börjar känna en gemensam nämnare i dessa kärleksrelationer som han målar upp. Det är fantastiskt, det är verkligt och det är hänsynslöst. John Green är helt enkelt en fantastisk ungdomsboksförfattare, en sådan där författare man måste läsa ett par verk av för att inse att han inte är en one-hit-wonder. 


Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Har inte heller läst den än. vet inte om det är för att jag är rädd att den ska vara superhemsk och få mig att må dåligt..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tro det eller ej men man blir faktiskt ganska glad, man får iaf hopp om mänskligheten :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…