Fortsätt till huvudinnehåll

På spaning efter den vecka som gått - 14

Den här veckan har, tyvärr, mestadels bjudit på dåliga boknyheter. Bokklubben Gondol har gett ut sitt sista nummer, ganska tråkigt eftersom deras månadsbok alltid var intressant vilket visar på att det var en massa duktigt folk bakom valen. Till exempel Haren med bärnstensögonen beställde jag där igenom och hade inte läst den om det inte vore för dem. I stället kommer vi att få "Månadens bok" så vi får se om den håller samma höga kvalité eller inte. Jag vill bli överraskad, inte få den senaste svenska deckaren. Nu finns det i och för sig en bra bokklubb hos Fritz Ståhl som också har intressanta böcker, kanske att jag mer går över till den. 

Den väldigt fina Partille bokhandel har också i veckan meddelat att de lägger ner. Det är inte en bokhandel jag besöker men det är en bokhandel som bör stå som gott exempel för alla andra med sitt engagemang. Litterära resor, temaaftnar, läsecirklar och mycket mer. Jag tycker att alla bokhandlar bör gå in på deras hemsida och bläddra runt, kanske kan ni lära er något av det. 

Författaren Iain Banks och Science Fiction-skribenten Iain M. Banks, som alltså är en och samma person, tillkännagav i veckan att han är döende i cancer. Hans hemsida var så överbelastad att den låg nere efter att han publicerat sin text som börjar med den sorgliga meningen "I am officially Very Poorly". Jag läste Getingfabriken för ett tag sedan och blev mycket imponerad av denne man, Skuld och The crow road står högt upp på min läslista. Jag önskar så klart att han kunde göra en Walter White, och då menar jag inte att börja koka crystal utan att han får en behandling som får honom att bli bättre mot alla odds, men det är väl inte riktigt så verkligheten fungerar. Hans senaste bok The Quarry ser ut att bli hans sista då han inte antas leva längre än ett år till. 

Jag har precis öppnat upp de första sidorna av den just nu mycket ombloggade, omtwittrade, ominstagrammade bok Tell the Wolves I´m home av Carol Rifka Brunt. Jag har helt lyckats undvika att läsa något om vad den faktiskt handlar om men inser snabbt att misären fortsätter öven in i min läsning eftersom det är 80-tal och AIDS. 

Jag hoppas helt enkelt på en något mer uppmuntrande vecka framöver. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…