Fortsätt till huvudinnehåll

Pojken som växte upp till ett under

Undret - R.J. Palacio

August Pullman föddes med en genetisk sjukdom som gör att hans ansikte är deformerat. Läkarna trodde inte att han skulle överleva sina första år men efter otaliga operationer har han lyckats bli elva år och leva ett ganska normalt liv. Hittills har han blivit undervisad av sin mamma i hemmet men nu är han såpass stabil att han borde börja i en riktig skola. Som om att det inte är nog svårt att vara ny på en mellanstadieskola. 

Undret är en otroligt fin, sorglig och rolig berättelse. Palacio lyckas hitta balansen mellan det allvarliga ämnet mobbning och en humor som strålar av livslust. Genom att låta flera olika karaktärer berätta sina historier vilket ger en mångfacetterad bild av hela August första skolår. 

Ämnet är viktigt och boken är viktig. Den är lättläst och skulle kunna läsas i skolor och borde kanske vara en del av undervisningen. Bitvis ger den läsaren en stor klump i magen där man bara vill springa in framför Auggie och skydda honom från allt det onda, men den ger också hopp om att människor kan ändras. Tyvärr är den lite väl amerikansk och sockersöt för min personliga smak med föräldrar som aldrig gör fel och utmärkelser i skolan som blir lite för pampiga. Men budskapet består vad man än anser om det runt omkring, så läs för sjutton!

Recensionsbok från Brombergs förlag

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…